Aftonbladet – 25 april 1867, sida 3

bestämma. nn nns nn Potpourri. Innehåll: Både Friheb och Framtid, ställda på sp i Frankrike. genom ett dekret af inrikesministera. — Varning för resande till verldsexpositionen. — E excentrisk förslagsmakare och hans förslager. — De babyloniska språket — Charivari och ministern fö allmänna undervisningen. — Hr v. Beusts porträtt Kladderadatsch. — En expositionsartikel, som intres serar damerna i allmänhet och violinspelare isynner het, — Afgjordt krigiska tecken, som omöjligen kunn slå fel. — Hvilket språk tala englarne? För andra gången har hr Girardins tid ning La Libertå råkat ut för den kejserlig: Ipresslagen. Den artikel, som framkallade Idenona ätgärd, var en af hr Girardin under dItecknad med öfverskritt: ?Hvad det kosta att säga sanningen?. Författaren säger sig kunna af erfarenhet försäkra, att summar Tbelöper sig till 5901 francs 50 centimer. sin artikel förklarar hr Girardin: Om n visar e. suverän hur han skall kunna bl verkligt stor, så säger han er midti ansigtet. att ni är ett kräk, en charlatan och han skal behandla er som Ludvig XIV behandlade Vauban, som Ludvig XVI handlade mo Turgot. Men om ni äter säger till den de: snyeränep, att han al begått något enda fel, så skall han öfverhopa er med yonestbevisningar och göra er till sin för trogne vän. — Hr Girardin motsäger vidare hr Rouhers påstående, att kejerl. regeringen har med hvarje år fört laidet till 7bättre öden? — det var just för dessa bättre öde nas skull han råkade så illa ut föria gåpgen. Till straff för sina yttranden om suveränen får hr Girardin ej mer sälja sin tidning på gatorna i Paris. Men detta gör ingenting, ty det har redan visat sig, att Libertå, som afsatte 30,000 xemplar dagligen, nu säljer 35,000 exemplar på försäljnivgsställena, ja man bildar queue och rentaf slåss för att erhålla friheten?. De som handla med tidningar hafva redan uppsatt en petition till ke saren för att få detta förbud upphäfdt, ty det inverkar skadligt på försäljningen af andra tidningar, säga de. Den som köper en oppositionstidning, påstå tidningshandlarne, köper alitid en annan tidning, som bekämpar den förra.(!) Allmänt troddes, att hr Girardin skulle denna gång erhålla visshet om, att sanningen kan stå ännu högre i pris än hvad ofvan är uppgifvet. Men hvad gör det millionären Girardin! Sanningen ken ju aldrig betalas för dyrt! Såsom kändt, slapp dock hr Girardin undan nägot billigare än förra gåvpgen, för jemt 5000 francs. En annan Paristidnins, LAvenir national, har också blifvit förbjuden att säljas på gatorna. Denna tidning hade yttrat apropos Luxemburg: Kriget är oundvikligt och regeringen får bära ansvaret derför, ty det är dess politik, som utsätter Frankrike för denna nödvändighet, den nationen för sin heders skull är tvungen att stödja?. Man anser dock ej att tidning n drabbats ef förbudet ensamt för detta yttrande, utan egentligen derför alt den påstått att regementena ställas på krigsfot. Emellertid torde Avenir xomma att upphöra, om ej förbudet snart blir bortiaget, ty på törssljningen genom kolportörer fotade den hufvudsakligen sin existens, liksom flertalet af Paris-bladen, Men icke kan väl inrikesministern vilja förstöra nationens frawtid, utbrister en liten sou-tidning. Paris är utomordentligt rikt på excentriska personligheter, som kasta sig öfver hvarje tillfälle för att förvåna sin samtid. Hvarje stor stad kan helt räkert uppvisa åtskilliga dylika exemplar, men blott i Paris kunna de trifvas riktigt: der de ieke genast al Gen allvarvämmv salkborgerligheten, utan finna tvärtom näring och få ett slags berättigande. Att expositionen varit dessa herrer välkommen är naturligt och hvarje dag hör man nya förslag om de allra galnaste saker. Rolighetstidningen Tintamare nnehöll nyligen en artikel, hvari den — för att göra sig lustig öfver vissa projekimakare och det uttänkta klåsystemet — föreslog, att ett reglem nte skulle antsgas om huruledes parisarne skulle behendla sina utländska gäster. Såsom prof på deita reglemente kunna följande perografer tjena. I 1 heter det: ?Det är uttryckligen för bjudet att under sömnen strypa de främlingar som bo hos en person, sävida ej tillätelse erhålles af mairen i arrondissementet — något som aldrig får nekas?. 2: ?Alla förnödenheter skola främlingarne betala 100 procent högre än gällande pris. Detta sker blott af artighet, på det de skola tro att man betraktar dem alla som millionårer?, Och de goda parisiska kälkborgarne skola visat icke underlåta att efter bästa förmåga eiterlefva 2. Kälkborgaren i Paris är som en polyp, en pieuvre, som, fastgrodd vid sin klippa, upptager alla främlivgar i sina fångarmar och utesuger dem. Eu annen parisisk tidning föreslår att göra den bekante följetonisten Arsåve Housseye till chef så den kinesiska Flower-boat, som ist ;!.neu skall förläggas på Seinen, lastad ivcd kinesiska slafvinnor, som äro inköpta till pris af 6000 francs pr styck. Den snillrike förtattaren har nemligen egnsat en del af sin verksamhet åt att göra studier öfver det moderna Parie, speciel öfver qvinnorna. Men den mest exentriske af alla dessa galna projektmakare är dock en bekant ad vokat br Gugne och han är utan tvifvel den roligaste, just derför att han tager sina ider