STOCKHOLM den 25 April, Större delen af kamrarnes förhandlingar i går afton upptogs af öfverläggning om den del af försvarsutskottets betänkande, som föreslår det nuvarande indelningsverkets aflösning samt öfverflyttning i stället på staten af skyldigheten att betala lega för soldaten och på kommunen skyldigheten att åt honom bekosta bostad och kåltäppa. Utskottets förslag, som sönderfaller i tiol: särskilda momenter, hvilka vi under vår riksdagsafdelning ånyo återgifva, blef afl första kammaren förkastadt, i det kamma ren med 74 röster mot 9 antog ett af grefve Henning Håmilton formuleradt förslag, att riksdagen må ivgå till K. M. med anhållan, det täcktes K. M. låta utreda och vid blifvande förslag till försvarsverkets omorganisation taga i öfvervägande, om och i hvad mån lättnad må ega rum i roteringsoch rustninvsbesväret såsom ersättning för den väsendtliga utsträckning af värnepligten, som för ett ändamålsenligt ordnande af försvaret utan tvifvel torde blifva nödig. Audra kammaren återremitterade utskottets förslag. Första kammarens beslut antyder, såsom man torde finna, en benägenhet hos denna kammares majoritet för det nuvarande indelniovgsverkets bibehållande, ehuru man anger sig böra erbjuda rustoch rotehällarne någon lindring i deras besvär såsom ersättning för de nya förpligtelser, som blifva en följd at allmänna värnepligtens ytterligare utsträckning. Af andra kammarens beslut kan man icke draga någon bestämd slutsats med hänsyn till majoritetens åsigter i afseende på det nuvarande indelningsverkets bibehållande eller afskaffande. Den diskussion, som föregick beslutet, gaf icke heller i detta afseende någon bestämd ledning, då en stor mängd talare inskränkte sig alt göra anmärkningar mot utskottets förslag, utan att för egen del uttrycka någon åsigt om den utväg som skulle kunna anlitas för att uppnå det mål, som alla i ord erkände, nemligen försvarskrafternas stärkande och ändamålsenligare ordnande. Hos de talare, som uttryckte någon åsigt i detta afseende, gaf sig likväl tillkänna en benägenhet för enahanda utväg, som antydes i första kammarens beslut, att man nemligen bör söka lindra roteringsbesväret, för att vinna bifall till allmänna värnepligtens utsträckning. Det allmänna intrycket af förhandlingarne var, att visserligen ganska befogade anmärkningar kunde göras mot utekotiets förslag, synaeerligast i hvad det rörer indelningens öfverflyttning på kommunerna, men att på samma gång hos en mängd ledamöter af allmogens representanter gaf sig tillkänna en sådan obenägenhet mot hvarje förändring, som icke innefattar lindring i nuvarande åligganden, att det synes otvifvelaktigt att hvarje reorganisationsförslag måste stranda, så länge icke en klarare och mera upphöjd åsigt, än den nu rådande, gör sig gällande i fråga om det oafvisliga behofvet af försvarsverkets stärkande. Det är sorgligt, men sannt, all gårdagsförhandlingarne yerkligen gåfvo något stöd åt det yttrande)som i första kammaren fälldes af en försvarsutskottets medlem, generalen af Klint, att man visserligen är benägen att tala stora ord om nödvändigheten af försvarsväsendets stärkande, men att man icke vill för ändamålet göra några uppoffringar. Och fullt fog hade äfven hr Hedlund till sin acmärkning, att om de fiender, som kunra hota oss, låta fördrifva sig med stora ord, så skulle vi visst icke sakna män, lämpliga att gå i. spetsen. Vi äro förvissade, att kom. mittenterna skola hålla sina representanter räkning för att de samvetsgrannt bevakal deras ekonomiska intressen, men vi skulle mycket misstaga oss i afseende på andan inom nationen, i fall folket äfven skulle gilla att dessa intressen sättas framför och öfver det så oändligt mycket högre intresset: fösteriandets sjelfständighet och frihet. Mot det förslag, som nu förelåg, kunde onekligen, såsom vi ofvan yttrat, göras så många befogade anmärkningar, att man ingalunda kan förundra sig deröfver att detsamma icke vann bifall; men om än denna omständighet förklarar anledningen hvarför detta förslag rönte så allmänt motstånd, kan man dock icke värja sig för det smärtsamma intryckat af den krassa egennytta, som påtagligen utgjorde den ledande och förerrskande känslan hos åtskilliga ledamöter, som uppträdde under de ilrågavarande debatterna. Den öfvertygelse vi bysa, att det stora flertalet inora nationen icke gillar ett sådant ömkligt köpslagande om dess högsta intressen, låter oss dock hoppas, att den allmänna meningen skall förmå att, då dessa frågor en gång förekomma till slutli t afgörande, föranleda beslut, vid hvilkas fats tande fosterlandets intressen sättas i främsta rummet. Hufvudanmärkningarne mot indelningens öfverflyttning på kommunerna voro, dels svårigheten och de ofantliga kostnaderna för anskaffning af bosted och kåltäppa åt soldaterna, dels de olägenheter som skulle blifva förbundna dermed att soldaten, som genom besittningen af den egna bostaden föranlåtits att gifta sig, skulle ofta vid tjenstetidens slut med sin familj falla fattigvården till last. Mot förslaget att rotarne och rusthållen skulle erlägga en aflösning för befrielsen från den jorden åliggande bördan af manskapets anskaffning och aflöning, anmärktes, likasom under den preliminära öfverläggningen i går f. m., att då rustningen och roteringen vore en orättvisa, horde man icke betala för att få rättvisa. Åt det faktiska förhållande, att de nuvarande innehafvarne ef den berustade och roterade jorden mottagit densamma till ett värde lämpadt i förhållande till det onus, som rust