Aftonbladet – 18 april 1867, sida 3

cent, men kan af bristande skogstillgång och betungande transporter för närvarande icke afsätta mer än omkring 7 å 800,000 centner. Österdalarne deremot omfattar en skogsareal af mer än 2!2 million tunnland och Vesterdalarne 1 million. Genom de talrika vattendrag, som här inom utmynna i Daielfven och de med den förbundna stora Isjöarne, kunna dessa länsdelar afsätta kolI ved till ofantliga belopp. Det oaktadt har Idet visat sig, att af de många jernverk, Isom inom dessa länsdelar blifvit anlagda, flera redan på sednare tider gått till undergång och nästan alla de öfriga endast framIsläpa ett tynande Hf, tillföljd af de oerT hörda transporter, som i alla afseenden betunga dem. Vore nu deremot dessa långt upp i skogarne undangömdR verk nerflyttade till sågana vattendrag, som antingen omedelbart berördes af Frövi—Falubanan eller framflöto i dess grannskap, skulle malmen efter beräkning af 1 öre pr centner mil der stå endast 6 å 8 öre högre än vid sjelfva gruffältet och kolbehofvet för en mångdubbelt uppdrifven tillverkning lätt fyllas med ganska dräglig kostnad. Export kostnaden af de sålunda förädlade . almerna, vare sig öfver Gefle eller Göteborg, skulle ock blifva ytterst låg i förhållande till den närvarande. När man dessutom besinnar, hvilzet högt värde det svenska tackjernet eger på den utländska marknaden, men att det endast med träkol kan fördelaktigt tillverkas, då deremot både ädlare metaller utan skada kunna smä.tas och tackjern mycket väl förvandlas till stångjern med bränsle af kokes elier stenkol, så ligger det i bruksidkarnes närmaste intresse att så mycket som möjligt bespara träkolen för en högt uppdrifven tackjernstillverkning och deremot öfvervägende använda nyssnämnda brännmaterial till öfriga smältningsprocesser, helst kostnaden derför genom den underlättade transporten icke blefve större än att den utan svårighet kunde bäras. Hvilken fördel för bantrafiken härigenom äfven skulle vinnas, ligger i öppen dag. Detta vore nu, såvidt det gäller Dalarne, Frövi—Falnbanans närmaste resultat, nemligen en mångdubblad jerntillverkning för ojemförligt billigare pris. Den skulle ock i afeeende på befolkningens lefnadsförhållunden efter hand inverka omskapande och lyckobringande på både seder, näringar och välmåga. Icke blott den utvidgade jernhandteringen, uten ock de nya industrigrenar, fom denna Llana pnaturligtvis skulle framslstra, behöfde en så mångdubblad arbetskraft, att allmogen inom både Österoch Vesterdalarne skulle inom sina egna landamären mer och mer finna den tillökving i sin utkomst, som nu, till föga fromma för ekonomien, men sort mehn för sedligheten, måste genom de s. k. herrarbetena? sökas i främmande bygder. En gifven l: följd ef ett mera stationärt lif hemma vore ock att folket, åtminstone vissa tider om året, finge med mera omtanka och ifver än bittills egna sig åt en omsorgsfullare bearbetning och stigande utvidgning af sitt eget jordbruk, hvarigenom den tid icke skulle vara långt borta, då dessa bygder kunde vara temligen oberoende af åtminstone spanmålsimport. En gifven följd af den konkurrens i affärslifvet, zom denna jernbana naturligsvis ekulle framkalla, blefve ock en betydlig prisnedsättning på sådana lifsförnödercheter eller öfverflödsvaror, som nu mera l räknas till de dagliga behofven och hvarigenom en vida större behållning af arbetsvinsten ekulle uppkomma än ru, då de i socknarne här och hvar svamplikt uppskjutande köpmännen få beskatta allmogen nära nog efter eget godtfinnande. Nog af — Dalarre i och för sig skulle genom denna banas uppkomst gå en ny blomstringstid till mötes och efter hand stiga i välmåga, all var och kraft — ett mål så önskvärdt och stort, att det ingalunda kunde motvägas af de på jernbanan uppofifrade millionerna. Ser man åter på jernhandteringen istort, d. v. 8 i sin utsträckning öfver hela landet, så låter det bevisa sig att Frövi—Falu-ba nan mer än någon annan jernyäg skulle befrämja dess utvecklipg och framsteg. För att till fullo åskådliggöra den vinst nära nog hela Sverge sknlle draga, om desa, i olika riktningar belägna skogstrakter genom Frövi—Falu-banan sattes i närmare beröriog med de malmfält, som den, enligt sin föreslagna sträckning, skulle beröra, fordrades en ullständig jemförelsetebell mellan I dessa trakters närvarande jernproduktion och de framtidsförhållanden, som genom utvecklade kommunikationer kunde komma till stånd. Utrymmet medgifver dock icke sådant. Vi rekapitulera derför ur en om Frövi—Falu-banan utgifven brochyr endast följande: Wermland har i sina vestra delar stora och dyrbara skogar och, som man vet, il. trakten af Filipstad utmärkta malmer. Men. då t. ex. Persbergsmalmen i all sin godhet ! icke häller mer än 45 proc. jern och brytniogskostnaden stiger till 35 å 50 öre pr centner, kan den icke med fördel användas på aflägenare trakter. Med tillagd transortkostnad står denna malm i Kristineamn till 60 å 70 öre pr centner, då deremot Grängesbergets 60 procent rika malm, fraktid på jernväg 19 mil till t. ex. Töreboda icke står grufegaren högre än 35 å 40 öre pr centner och sedan sjöledes kan med billig kostnad fraktes till skogstrakterra norr och vester om Wenern. Inom Skaraborgs och södra delen af Elfsborgs län finnas goda kolskogar, hvilka nu af bristande melmtillgång ega föga värde