Aftonbladet – 18 april 1867, sida 3

af knifven lika skickligt som en toreador. I henres salong, i hennes sängkammare, i hennes budoir, funnos upphängda på väggarne eller placerade på borden turkiska, malaiska och indiska dolkar; pistoler och revolvers funnos öfverallt till hands. Hufvudbyggnaden af hotell Casa-Real låg med sin facad åt gården, midt för all des Veuves, och vette med baksidan åt en förtrollande trädgård, som förlorade sig på långt afstånd och egde utgång till en gränd genom en liten bakport. Trädgården liknade alla andra engelska trädgårdar. Efter att hafva passerat genom en hien lummig skog, framkom man till en sjö. Till höger om denna sänkte sig marken och ledde till en underjordisk labyrint. Om man följde denna labyrint i alla dess krökningar, genom ett götiskt kapell, prydt med löfverk, spetsbågar, basreliefs, allt lemningar af en morisk arkitektur, visade sig en enkel trappa. Ofvanom denna trappa befann sig på sjöns venstra strand en samling af klippstycken, bildande en betydlig höjd. På spetsen af denra imponerande massa hade man konstruerat en ofantlig vattenreservoir. Genom en dörr under ett af de största klippstyckena inträdde man i en underjor. disk grotta, hvars tillvaro endast var känd af ställets herrskarinna. Hon ensam hade nyckeln till denna un dangömda vrå. Understuudom frågade hennes tjenare som hon tagit med sig till Paris från Cuba. hvart ceras herrskarinna tagit vägen. Man sökte henne förgäfves i sina rum. Man sökte henne i trädgården, i labyrin ten, i skogen.