Aftonbladet – 18 april 1867, sida 3

men genom kommunikation med bergslagerna skulle lemna en icke obetydlig afkastning. . Den skogbärande marken i Östergötland uppskattas till 720.000 tunnland och i Södermanland till 400,0C0. Dessa båda provinser konsumera nu omkring 300,000 centner tackjern, com från Nora och Norbergs berg. lager hemtats dels landvägen öfver Örebro, dels sjöledes öfver Arboga och Strömsholm. Gerom Frövi-banan skulle Grängesbergsmalm icke kosta grufegaren i medeltal mer än 35 å 40 öre pr centner, i Södermanland och i nodra Östergötland omkring 35, samt i sögra 50 öre. Hvilken lättnad jernbandteringeu här genom denna bana skulle vinna ligger i öppen dag. Men dessa provinser skulle ock derigenom skörda en stor vinst på utförseln af sina jordbruksalster till bergslagsorterna, så att denna nya samfärdsel blefve särdeles fruktbärande å ömss sidor. Annu större vinst skulle Småland med sina 2!2 millioner tunnland skog vinna på en omedelbar kommunikation med bergslacernas malmfält. Taberget lemnar visserligen mycket goda malmer, men dessa bålla endast 25 å 30 proc. jern och behöfva dessutom en kaiktillsats af minst 20 proc. Enligt jemförelsevis uppgjordt kostnadsförslag, finner man att tackjern af Tabergsmalm 1 mil från gruffältet i tillverkning står betydligt högre än taekjern af Grängesbergsmalm i trakten af Jönköping och Wexiö, då nemligen Frövibanan en gång kommer till stånd. Detta borde i sanning vara något för herrar statsekonomer att tänka pr Vänder man sig norroch österut, behöfs icke lång bevisning för att ådagalägga nyttan af Frövi—Falu-banan i sitt sammanhang med Gefle—Dala-banan. Ty då Grän : gesbergsmalm i de nedre Norrlandsdelarne icke skulle behöfva stå högre än 40—60 öre pr centner, så skulle naturligtvis deras ännu bevarade kolskogar kunna bidraga till en betydligt utvidgad och underlättad jerntillverkning — ett förhållande, som för dessa provinser vore af lika stor vigt som för DaHarne. Till och med Finland med sina outtömliga kolskogar skulle äfven efter Frövi—Falubanans öppnande blifva en stor afnömare af de svenska melmerna, då de i finsk hamn komme att slå till det låga priset af 40 å 50 öre och i det inre af landet till endast 60 å 70 öre) Af denna korta öfversigt af Frövi—Falubanans omedelbara inverkan på nästan hela landets jerntillverkning, bör dess utomordentliga vigt för Sverges framtid ligga iöpen dag. Lägger man härtill att dn högst etydliga trafik, som den framkallade, utan tvifvel skulle göra densamma till den mest fromstående bland våra sjelfbärande banor, icke ens Gefle—Dala-banan undantagen, så bör det ock på förhand vara klart att staten icke kunde riskera någon förlust på att lemna det begärda länebidraget af 5!2 millioner, utan att dessa tvärtom skulle blifva ett ytterst fruktbärande medel till flere provinsers ekonomiska utveckling och hela den svenske jerntillverkningens ofantligt ökade vigt på verldemarknaden. Vi böra ock derföre kunna hoppas att det icke bör dröja länge, innan konung och riksdag lemna ett villigt öra till detia meaktpåliggande förslag. ) Det är ännu måhända för tidigt att yttra sig om hvad inflytande de i Skåne nyupptäckta, vidsträckta stenkolsflötserna vid allåkra, Bosarp och Wram, kunna komma att hafva på Sverges jerntillverkning; men så mycket synes oss obestridligt, att om man endast kan sätta dessa koltillgångar i omedelbar förening med Grängesbergets utomordentligt billiga och rika malmer, så skall åtminstone en tackjernstillverkning kunna uppstå, hvilken bör kunna förse Sverges gjuterier med en lika god och billig vara, som det nu från England införda gjutjernet. . a Det ligger väl ock inom tankens område, att äfven närgränsande länder såsom Danmark och Ryssland skola kunna förse sig med sitt behof af denna vara från vårt land. Och då vi betänka, att Sverge ensamt under de sednare 5 åren pr medium infört 120,000 centner gjutjern, öppnar sig ensamt i denna branche af jerntillverkning de ljusaste utsigter till en vinstgifvande iudustri! EERSESODEAA