Aftonbladet – 18 april 1867, sida 2

i någon mån en motvigt mot Frankrike. Det stannade dock dervid, att Oranien fick såsom konungarike de fordna både norra och södra Nederländerna, och dertill äfven några tyska områden: (Lättieh m. m.), hvilka aldrig hört till någotdera, men :nu skildes från: Tyskland. Deremot skulle Luxemburg betraktas så-om ersättning för fordna nassauiska områden, hvilka Preussen behöll; och konungen af Nederländerna erhöll det såsom särskildt storfurstendöme, hörande till tyska förbundet; dess fästning blef en förbundsfästning, och fick preussisk besättning. Då sedermera de södra Nederländerna 1830 skilde sig från de norra, och bildade ett eget konungarike Belgien, ville landet Luxemburg höra dit, men ej staden. Man tvistade i 9 år om de båda rikenas inbör des gränser. Andtligen träffades 1839, under påtryckning af stormakterna, en förlikning: så att Luxemburg delades, den vestra delen tillföll Belgien, den östra förblef ett särskildt storfurstendöme under Nederländernas konung, mena hörande till tyska förbundet, och dess fästning förblef förbundsfästning. Tillika delades det nordligare landskapet Limburg, vid nedra Maas, som ock gerna skulle hört till Belgien, så att dess nordöstra del med fästningen Maastricht stannade vid Nederländerna, och erkändes för ett hertigdöme, hörande till tyska förbundet, i ersättning för den afgångna delen af Luxenburg; men Maastricht blef ej tysk utan nederländsk fästning. Man hado således här samma olyckliga dubbla förhållande, som i Holstein och Lauenburg, att landet egie två herrar, hörde till ett statsförbund, och tillika till en stat, som föröfrigt stod utom detta förbund;, ett förhållande, hvarifrån Pomern år 1815 till Sverges lycka befriades. Luxemburg har sedan 1841 sin egna, från konungariket Nederländerna särskilda, ej blott förvaltning och lagskipning, utan öäfven lagstiftning med egen landtdag, det hör till tyska tullfö. eningen. Intetdera är förhållandet med Limburg. Då 1866 tyska förbundet sprängdes, egde, säga tyskarne, hvar och en af dedörra deltagarne rätt att afsöndra sig, således äfven hertigen af Limburg ; storhertigen al Luxemburg kanske icke så helt och hållet, åtminstone efter tysk upprsttning: Om han ock kan .sälja sitt land, säga tyskarne, kan han svårligen sälja en fästning, som haft och har tysk besättning, åtminstone ej utan att gifva någon ersättning. Men åt hvem skulle denna ersättning gifvas? Tyska förbundet har upphört att finnas, och Preussen har ej uttryckiigen inträdt i dess rättigheter. Man ser, att frågan är invecklad nog för att gifva tyskarne anlsdning till hundradetals stridskrifter. Vigtigast är för tillfället, att Preussarne aldrig utrymt fästningen, icke ens under kriget 1866. Befälhafvare lär nu. vara general v. Goeben, segraren vid Dermbach, Kissingen, Aschaffenburg, Bischoffsheim och Wirzburg. Staden och fästningen Luxemburg ligger 9 tyska mil från Metz, 60 från Paris; 4 från Belgiska fästningen Ardon, 30 från Brissel, 5 från preussiska staden Trier vid Mosel, 13 från föstningen Saserlouis, 40 från Mainz öfver Saarbrick och Bingen, allt jernväg; till Koblenz-och Köln går ännu ej direkt jernväg, utan äfvenledes öfver Bingen.