Aftonbladet – 18 april 1867, sida 2

Grinden stod vidöppen. Vagnen rullade in med rask fart och sväng de upp framför en trappa af hvit marmor. Grefve Warrens,som hunnit fram just i-rät tan tid, befann sig på nedersta trappsteget för att bjuda den unga qvinnan sin arm, sedan han kastat sin hästs tyglar åt Corneille Pulk, Madame Casa-Real steg ur vagnen, tog emot grefvens arm, och yttrade i -det hon vände sig åt öfverste Renaud, som fortfa. rande satt qvar i sadeln. Ni följer icke med oss, min 1 crre?4 Martial Renaud ämnade svaru; men hans bror besparade bonom denna möda. Öfversten har en visit att aflägga. Vi skulle göra den tillsammans, och likväl ser ni, grefvinna, att jag felar i artichet och måhända skaffar mig. en fiende, för tt lyda en vink af er. En manlig fiende är mindre alt iruki än en qvinlig4, svarade madame de Casa Real med ett halft leende. Jag vill icke qvarhålla er vän emot hans vilja och jag tackar honom för att han följt mig bit. Han eger sin frihet att begifva sig bort, men på ett vilkor. Ett vilkor, föreskrifvet af er, kan icke vara annat än en ynmest, svarade öfversten utan att stappla. Kom ihåg detta. Jag tar emot officielt om onsdagarne, det vill säga att man icke har särdeles roligt de dagarne; men för mina närmare vänner, och ni skall bli en utaf dem, herr öfverste, är jag i allmänhet hemma från klockan tre till klockan fem. Martial Renaud tackade och red bort, efter att hafva utbytt en sista blick med herr de Warrens, En älskvärd man, r vänt, sade den upga qvinnan och följde honom med ögonen. Bättre och. mer än det, svarade grefven.