Aftonbladet – 18 april 1867, sida 2

Då i närvarande ögonblick telegrammer och artiklar i alla blad röra sig kring Luxemburg frågan, torde nägra närmare uppgifter om sjelfva det land, som frågan gäller, icke sakna intresse. Luxemburg är ett litet land af 127 geoorafiska qvadratmils areal, så stort som Nyköpings län med tillägg af halfva Södertörn, eller en balf gång större än Malmöhus län; och har 400,000 inv nare, en fjerdedel mera in sistnämnda län. Det är dockdeladt meljan två stater, Belgien och Nederländerna. Till Belgien höra de vestligare två tredjedelarne med halfva befolkningen, till Nederländerna hör den östra tredjedelen,: det bättre landet, 47 mil med 200;000 invånare, med staden och fästningen Luxemburg. Det är denna del, hvarom nu ett krig synes vilja förestå. Hela landet Luxemburg hör till Ardennernas skogstrakt; vestra-delen sluttar mot floden Maas, den östra beröres af Mosel, och står i närmaste sammanbang med preussiska Rbenlandet, hvarifrån en jernväg kommer in utefter Mosel, och går genom södra bygderna till fästningen, och vidare åt vester; en annan jernväg möter från Frankrike, från Metz i söder. Från konungariket Nederländerna skiljes detta landstycke af flere belgiska provinser. Folket är blandadt wal loniskt och tyskt; språket franskt, religionen katolsk. Jernindustrien är en af de betydligare. Staden Luxemburg har 13,000 invånare; fästningen räknades af Carnot för den starkaste i Europa näst Gibraltar. I fordna dagar har hela Luxemburg hört till det af romarne så kallade Galliens norra del, den belgiska; derpå till det Frankiska riket Austrasien, slutligen till det tyska Lothringen. Från 1100-talet åtmiastone har det haft egna furstar under tyska riket; en Henrik af Luxemburg var tysk kejsare i början af 1300-talet, och hans ättlingar likaledes ett århundrade igenom; de egde Böhmen, Mähren, Schlesien, Brandenburg, och det sistnämnda såldes a: en Luxemburgare i början af 1400 talct till stamfadera för preussiska konungahuset. Derpå har Luxemburg likasom nästan alla andra delar af både Belgien och Nederländerna tillhört-den mäktige Carl den djerfve af Burgund, och kommit från hans slägt till Österrike, så till Spanien. Det förblef jemte de andra belgiska provingerna spanskt, då de norra Nederländerna skilde sig derifrån och bildade den ryktbara republik, som ömsom beherrskades af det från Nassau härstammande Oraniskå furstehuset, ömsom af holländska köpmansaristokratien. De södra Nederländerna eller Belgien hade det mindre sfundsvärda ödet att vara en skådeplats för franska strider och eröfringar, och Luxemburg blef dervid ej lottlöst. r 1714 kommo dessa södra Nederländer, äfven Luxemburg, från Spanien till Österrike, 1794 eröfrades de af franska republiken, och förblefvo franska i 20 år; medan de norra Nederländerna fingo bilda först en batavisk republik, derpå konungariket Hol: land under Ludvig Bonaparte, tills slutligen ätven de slogos under franska kejsardömet. Vid det storskifte, som 1815 bedrefs i Wien, då regenterna efter Napoleons fall delade sins emellan länder och folk, på kamma sätt som han det gjort, utan afse ende på folkens vilja, heue engelska styrelsen två skyddslingar att lägga sig utför: det craniska: huset och det hannoverska. Man hade gerna gjort det sednare till en liten stormakt i norra Tyskland, bredvid Preussen ; åt det förra unnade man allt land vid nedersta Rhen och Maas, för att blifva