Aftonbladet – 18 april 1867, sida 2

och bevaras. Den, som arbetar för splittringen, arbetar för förlusten.? Mot denna historiska uppfattning, hvars sammanhang med en öppen och afgörande ekandinavisk politik i nutiden är tydlig, är det nu man har återupptagit den gamla isoleringsoch karantänspolitiken från salig 4Statsborgerens? och de BSifulinska farcernas dagar. Åter vill man framställa den danska tiden såsom ett enda stort martyrskap, åter cilerar man Henrik Wergelands yttrande, att ?vårt Norge och forntidens Norge förefalla som två afbrutna halfringar, hvilka på det nogaste passa ihop; mellantiden blott såsom den oäkta lödning, hvilken vi bryta bort för att göra de äkta länkarne hela. — — Vi mena forntiden, då vi nämna det gamla Norge. Vi ila straxt dit, likasom ögat ser tvärs öfver från fjellspets till fjellspets utan att böja synstrålarne till dalen deremellan.? Och likasom man på detta sätt, hvad den framfarna tiden angär, förnekar kontinuiteten i den historiska utvecklingen, på samma vis hänger man; när def gäller att tyda framtidens. gåtor, fast vid hvad som kunde kallas en antropomorfistisk uppfattning af nationaliteten, en uppfattning. som man, för att skyla dess brist på inre lif och rörlighet, utpyntar med de gamla patriotiska fraserna, hvilka de sista årens händelser frånvant oss att slösa med, men som nu igen tyckas skola komma till heder och värdighet. Mot :enana konservativa isoleringspolitik kunna endast händelserna nedlägga fullgil tigt bevis. Måtte det blott icke då, näraf:. görelsens stora timme kommer, ha blifvil försent att minnas hvad ?Deemringens? skalc har sagt: At ej Selvstendighedens Ros kan vindes, Fordi man sidder bjerget bag en Mur, Hvor intet Sverd och ingen Kugle rammer, Saalidt som Skovens Fugl, hvis Vinge bindes Til Sikkerheden i et snevert Bur, Kan rose sig som Herre i sit Kammer.?