Aftonbladet – 18 april 1867, sida 2

den brutala och klumpiga handskakningen, som kommit till oss från det fria England. Jag förtjenar denna förebråelse?;svarade an. Ett erkändt fel är helt och hållet förlåtet. Har ni min a !ress? Jag rodnar deröfver, men jag känner den icke, fru grefvinna.? Följ med mig, så skall ni få veta den?, sade hon med ett oemotståndligt behag. Hon vände sig derpå till främste jockeyen och sade: Fort, hem.? Vagnen vände. De båda jockeyerna, sällsynt skickliga i sitt fack, brydde sig icke om att ens ropa: se upp! ehuru de körde i fullt språng. Grefven såg på öfversten, som väntade på hans befallningar. Omöjligt att motstå henne!? mumlade grefven. ; Han och hans broder satte sporrarne i hästarnes sidor och följde efter rrefvinnan Hermosa de Casa-Reals snabba ekipage. XXIX. En stormig förklaring. Några ögonblick derefter passerade vagnen och ryttarne avenue Montaigne. Ungefär vid tredjedelen deraf reste sig den tiden, mellan gård och trädgård, ett af dessa snäck-palatser, som madame Pompadour bragte på modet under Ludvig den femtondes Reg Grefvinnan de Casa-Reals hotell, retande, kokett och uppfyldt åf vällukt, hade utan tvifvel varit ett nöjets tempel för någon af desta vällustiga stora herrar, som under den gamla goda tiden, under hertigen-regentens dagar, kallades rouger.