Aftonbladet – 18 april 1867, sida 2

bassin af vida yngre ursprung, hvilken bevisade att den siste egaren af detta magiska hotell icke Hale respekterat vissa detalier i prydandet af sin nya bostad. Läsaren anar lätt hvarför. Grefvinnan de Casa-Real, så fantastisk och så kreolska hon var, hade likväl, då hon åter öppnade portarne till detta hus, som icke varit begagoadt sedan 1775, genast befallt att, på samma gåvg man bevarade allt som kunde bevaras af dessa förtjusande målningar, man obevekligt skulle undertrycka alltför lefvande minnen af en alltför erotiskt försvunnen tid. Hon lefde i Frankrike. För öfrigt då vi icke skrifva på latin, skulle det vara oss omöjligt att benämna möbler, taflor och statyer vid deras verkliga namn. Må vi derföre tacksamt erkävn2 hennes betänkligheter och fortsätta vår vandring! Förrummet, med. hvita väggar och förrylda lister, med medalj nger målade af Gebelin, och föreställande Daphnis och Chloez3 kärleksäfventyr, var belagdt med en mosaikinläggning värdig Pompeji. Derefter kom man in i sommarmatsalen, som vette åt norr. Vid första ögonkastet erbjöd detta rum inblicken af en kastanjebosquet; så litet ycktes blomklasarne och det gröna löfverset vara fästadt vid murarne, hvarpå konstären målat dem. Deagern inföll uppifrån vå trädens grenar, på de tropiska föglar ned praktfalla förger, som fladdrade fritt mkring i en ofantlig blå och förgylld bur, ch de talrika S Poglnine, som i oändliga verspektiver återgåfvo alla und:en i detta )eur.dransvärda rum, bidrogo ytterligare att ika behaget af denna undangömda vrå, full t grönska och friskhet,