Aftonbladet – 18 april 1867, sida 2

om kanhända icke alltid kan påräknas vara lika sifvande. Å andra sidan är likväl otvifvelaktigt, tt den frivilliga krigstjensten är vida att förelraga framför den tvungna. Så länge behofvet senom frivillig anvärfning kan fyllas, torde följ;ktligen densamma företrädesvis böra användas. Och då i Sverge hittills inga svårigheter härför rppat sig, men hos befolkningen en bestämd motvilja mot lottning, och i allmänhet mot all olika fördelning af krigstjensten, visat sig vara rådande, måste stamtruppens anskaffning genom värfning eller frivilligt åtagande anses lämpligast. I afseende på krigsbildningen, torde fördelarne af utbildningen i garnison eller läger kunna anses motväga hvarandra. Den i läger medför ett lefnadssätt, som är mera härdande och öfverensstämmande med fältlifvets fordringar, än den garnison. Den förra kan likväl hos oss afklimatiska skäl blott fortgå under en kortare tid, då den sednare deremot utan afbrott kan fortsättas året om, hvarför den i allmänhet anses omsorgsfullare. Men sammalunda är icke förhållandet med sättet för stamtruppernas förläggande. Man kan nemligen svårligen förneka, att deras kasernering under en längre tid i städerna medför stora olägenheter i socialt, politiskt och ekonomiskt hänseende. Ty sedan deras krigsbildning är fullbordad, måste de med stora kostnader underhållas hela året om, utan att deras arbetskraft kommer de fredliga näringarne till godo, hvarjemte afsöndringen i kaserner lätteligen alstrar ngn het och föder mindre vänliga känslor mot oc hos öfriga folkklasser. Förläggas stamsoldaterna deremot, liksom de nuvarande indelta, i bostäder öfver hela landet, der de under befälets uppsigt vistas bland öfriga medborgare och emellan lägeröfningarne egna sig åt fredliga yrken samt förvärfva en del af sin bergning, så kunna de blifva nyttiga samhällsmedlemmar och goda familjefäder samt sålunda utgöra passande ledare för de värnepligtige. Såsom den lämpligaste organisationen af stamtrupperna torde följaktligen kunna antagas, att de anskafas genom frivilligt åtagande och förläggas öfver hela landet bland den öfriga befolkningen samt krigsbildas i läger, då den något långsammare utbildningen kan anses motvägas genom lägerlifvets större likhet med fältlifvet. Men ofvanstående drag äro just de utmärkande för den indelta truppens organisation; och som de tillika utgöra Indicltingevetkete fördelaktiga sidor, tvekar utskottet ej, att i denna mer ning rösta för indelningsverkets bibehållande samt tillråda, att större delen af den blifvande stamtruppen i afseende på anskaffning, krigsbildning och förläggning sättes på samma fot, som hittills den indelta soldaten. Emellertid vill utskottet härmed icke förneka, att skäl kunna förefinnas för bibehållande af ett mindre antal garnisonerade och värfvade trupper. Vid artilleriet och ingeniörvapnet torde t. ex. en lämplig stamtrupp icke utan alltför stora rubbningar i bestående förhållanden på annat sätt kunna åstadkommas. Derjemte behöfver landets hufvudstad, med dess blottade läge, en ständig garnison. Och vissa delar af infanteriet och kavalleriet skulle kunna utbildas till elittrupper, om de erhålla en längre och omsorgsfullare krigsbildning i garnison. ; På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, får utskottet således tillstyrka: 2:0. Att stammen skall vara både indelt och värfvad. Men om utskottet sålunda å ena sidan vill åt den blifvande stammen bevara indelningsverkets fördelaktiga sidor, döljer det å andra sidan för sig ingalunda dess brister. Visserligen har detsamma, sedan det inrättades, i flera hänseenden blifvit lättadt. Roteringen betraktades från början af befolkningen såsom en lättnad i förhållande till de tryckande utskrifningarne. Och hvad rusthället beträffar, så var detsamma, långt före indelningsverkets definitiva genomförande, fotadt på den grundsatsen, att de rustande kronohemmanens grundskatter efterskänktes, mot det att de åtogo sig rustningens börda; och vid indelningsverkets stadgande reviderades dessa räntor åter, hvarvid de hemman, som voro för svaga, förstärktes genom s. k. augmentshemman; fördelarne i räntetillgångar tilltogos så rundliga, att de i fred i allmänhet lemnade en vinst, Cr ÅR etoi att motsvara de uppoffringar, som i krig kunde på kallas. Rusthållshemmanen blefvo dertill alldeles. befriade från knekteoch båtsmansroteringen (men ej augmentshemmanen), hvilken ansågs motsvaras af ryttarens. anskaffning, inhysande, utrustning och delvis underhåll. Sedermera har staten öfvertagit dels rustoch rotehållarnes ursprungliga skyldighet att underhålla man och häst vid möten och mönstringar, dels rotehållarens med få undantag: åliggande skyldighet att bekläda, bevära och utreda manskapet, hvarjemte trosspassevolansen, efter beväringens och extraroteringens inrättande, i väsentlig mån blifvit lättad. De missbruk och olagligheter i afseende på rekryteringen under krig, som under konung Carl XII:s tid förekommo, omöjliggjordes i det närmaste under frihetstiden genom den 8. k. vargeringsinrätthingen, enligt hvilken tvenne rotar eller rusthåll under krig allenast behöfde uppsätta en man till: ersättning för lidna förluster, såvida ständerna ej gåfvo sitt bifall till mera. Och sedermera kom i stället för vargeringen först det s. k. förstärkningsmanskapet, samt straxt derefter beväringsinrättningen, hvarigenom skyldigheten för rustoch rotehållaren att ersätta afgången i krig alldeles bortföll: Om man således antager, att roteringen ursprungligen kommit i stället för utskrifningen i fred och krig, samt sedermera beväringsskyldigheten allenast i stället för den rotarne och rusthållen åliggande rekryteringsskyldigheten under krig, så skulle beväringsinrättningen rätteligen icke innebära någon ökad börda, utan blott ett annat sätt för utgörande af en redan förut befintlig. Och ur denna synpunkt skulle deras klagomål vara obefogade, som påstå att beväringsinrättningen innebure ett brott mot de vid indelningsverkets införande afslutade kontrakterna. Men i samma stund beväringen afser något mera, än ersättning för under kriget lidna förluster, och om den omedelbart vid krigets början skall införlifvas med aktiva armen samt derföre underkastas ökade öfningar, då måste man medgifva att nämnda klagomål icke sakna rättslig grund, fastän derjemte bör ihågkommas, att riets ständer frivilligt åtagit sig den ökade bördan samt att deras rätt att göra detta, äfven om det skett i strid med äldre öfverenskommelser; ej lärer kunna bestridas. a Men äfven om indelningsverket, enligt hvad nyss blifvit anfördt, i åtskilliga hänseenden blifvit lindradt, vidlåda likväl ännu många olägenheter och orättvisor detsamma. Såsom en bland de förnämsta må anföras, att de icke jordbrukande folkklasserna från dess tunga äro befriade. Ja, ej ens all jord är underkastad denna tunga, emedan den privilegierade sedan gamEERO SO TREE ESSEN I I vintermatsalen, som låg åt söder och