Aftonbladet – 15 mars 1867, sida 3

UTRIKES. ÖSTERRIKE. I Ungerska riksdagen arbetar oförtröttad på återupprättandet af sitt fria och sjelf ständiga statsekick samt återställandev a lett godt förhållande till den kejserliga re I geringen i Wien. Sksattebevillningsoc Irekryteringslagarne ha gått igenom utar synnerligt motstånd och den vigtiga frågar om municipalstyrelserna blifvit afgjord på ett sätt, som tillfredsställer de särskilda na tionaliteternas intressen. Under denna lof vande början till en vacker dag visade sig dock plötsligt ett moln i horisonten, ock det var nära att det goda förståndet åte: afbrutits. Det österrikiska generalkomman: dot i Ofen utfärdade en dag i förliden må. nad två dagorder, hvari det förklarade, at! genom inrättandet af ett särskilt krigsmini: sterium för Ungern ingenting blifvit förän dradt i det omedelbara förhållande, hvari de ungerska trupperna stått till krigsstyrelsen i Wien. Dessa order, som först i förliden vecka publicerades, framkallade i Un. gern en ofantlig sensation, och man såg deri redan ett försök till återtagande af de gifna löftena. Ministrarne interpellerades i deputeradetaffeln af Koloman Tisza, om de hade någon kännedom om dessa order. Grefve Andrassy svarade, att de voro regeriogen fullkomligt obekanta och tillade att reger ngen kände sina pligter och sin verksamhetssfer och skulle oförryckt hälla konungsrikets lag och de kuvgliga reskripten af den 18 och 19 Februari för ögonen. Hvad dagorderna beträffar, kunde han ej tillägga dem någon vigt. Ti-za förklarade sig derpå nöjd med den upplysving han fått. Samma interpellation och samma svar afgåfvos äfven i magnattafeln. Oron bland allmänheten hade äfven lugnat sig, isynnerhet sedan man erfor att Andrassy rest till Wien för att utverka ordernas återkallande. En sädan desavuering bar nu äfven följt genom en i den officiösa Wien-Abenapost intagen formlig förklaring. Orderna anses förskrifva sig från den militära och ultramontana cliquen i Wien, som ej kan smälta de åt Ungern gjorda eftergifterna och gör allt möjligt för att väcka den gamla politiken och det gamla misstroendet till lifs. Under debatten öfver municipalfrågan föreföll en egen episod. Macellarin, en sie: benbärgisk rumän, rest2 sig upp och började sitt enförande med orden: Jualta casa! (Höga hugs, — de ord, hvarmed tatarne i de båda ungerska kamiarne inleda sina yuranden.) Vid deesa rumäniska ord uppstod ett starkt larm i salen, och endast med möda lyckades presidenten skaffa sig ljud för att tillkännage, att lagen ej tilläte begagnandet af något annat språk än det magyar riska i den ungerska riksdagen. Macellarin började derefter på temligen god ungerska bevisa, att han hade rätt att tala på sitt modersmål (oh, oh!), ty Hermannstadtska landtdagen af 1863...... (stormande afbrott). Talaren förklarade till slut, att det ej varit hans afsigt att väcka bitterhet och afstod från ordet, hvarpå Deak reste sig upp och talade några försonande ord. Under samma debatt fällde en talare, Andreas Medan, det yttrandet, att Österrike endast i sin utrikespolitik varit verkligt liberalt, då det i nationalitetsprincipens intresse eröfrat Slesvig. (Allmän munterhet.) Härpå svarade Tisza, att han ej blott i Ungerns, utan äfven i alla nationsaliteters intresse önskade, att himlen måtte i nåder bevara Österrike för en frisinthet af denna art, Ty blefve denna politik den rådande, skulle den föregående ärade talaren hvarken få yttra sig på magyariska eller sitt eget älskade modersmål, utan endast på tyska. (Bravo!) Kejsaren väntades redan denna vecka jemte kejsarinnan till Pest, i och för kröningen. Ett gammalt bruk fordrar att landet vid denna högtidlighet ger monarken en kröningspresent. Man ämnar äfven pu följa denna gamla plägsed, men i stället för att gifva penningar eller pretiosa, tänker man, förära konungen något, hvaraf hela riket kan få gagn, och i detta a seende har ettl af Bela Szechenyi väckt storarladt förslag! vunnit lifliga sympatier. Det går ut på att skänka kejsaren tre pansarskepp, som skulle få namnen Hungaria?, Ferenez Jozsef? och ?Erzsgbet? (Elisabeth).