Aftonbladet – 15 mars 1867, sida 3

ska politiken, som någon möjlig tanke ens, att till arffienden öfverlemna svensk iord, utan att uppbjuda alla medel till dess försvar, så kan dock icke nekas, att de många, minst sagdt mindre välbetänkta mått och steg som af vederbörande här på platsen tagits, i förening med liknöjdheten att iche vidtaga de ringaste åtgärder till öns försvar å moderlandets sida, kan berättiga till framkastandet, medan ännu tid är, af denna fråga. Jag tvekar icke då att uttala den åsigten, och den måste delas af hvar och en som älskar frihet och civilisation, att, bättre än att Gotland blefve en länk i den ryska slafkedjan, vore då, att, medan valet ännu står fritt, det öfverlemnades till en vänskaplig makt, som både ville och kunde försvara detsamma; till en af de stater som kämpa för storheten af dessa ider: frihet, framåtskridande, civilisation. Frågan härom är icke ny och att den, åtminstone inom pressen, var allvarsamt å bane under sista orientaliska kriget, torde du påminna dig. För denna gång får jag nu afsluta mitt bref, glad om det lyckats väcka din uppmärksamhet på härvarande skröpliga för hållanden och under lifligaste försäkran, att helst äro vi svenskar; men hellre bli vi fransmän, engelsmän eller amerikanare, in att vi sträcka handen, annat än med let gamla goda svenska stälet deri, åt Polens bloddrypande bödlar! TSE T vt torv: eyNNotti nn, LE