Aftonbladet – 15 mars 1867, sida 3

I skjultningen, 1 utbyte mot af detsamma uteI hafda refflade gevär af 1856 års nya, bel; giska modell, utdelat slätborrade, temligen 1 odugliga svenska gevär, med för all strid 1, högst menliga blanka pipor; att under sed1 I nare år, med få undantag, förhållandet vanligen lärer varit, att man till fasta landet . permitterat från slutet af mötena till påfölalJande årets mönstringar hela subalterngra;I den och tidvis ganska många kompaniche-) fer, så att ej sällan en å ön boende officer nödgats bestrida tjensten vid 2 å 3 mer eller mindre aflägset belägna kompanier, samt slutligen, som lärer vara verkliga förhållan5) det, så förvånande det än kan förekomma t för en gammal, under sllvarsammare tider fostrad och pröfvad f. d. officer, att högste militärbefälhafvaren tillåtes bibehålla befälet änskönt han är boende i Stockholm, der dess omtanke tages i anepråk af helt andra föremål än försvaret på Gotland, då, isanning! står den grånade fosterlandsvännen slagen af djup häpnaad med den sorgsna blieken vänd ät den kära modren Svea och osökt tränger den frågan sig fram ur det djupt suckande bröstet: har du än alla dina varn Jika kära? eller skall någon af dem åter offras upp; såsom fordom det trogna, ofta begrätna, alltid lika kära Suomis? I fröga åter, om hvad som bör göras till Gotlands försvar, så ega vi rätt att fordra, först och främst, att vära egna vederbörande icke förstöra hvad föregående mästare uppbyggt, samt att de väl underhålla och förbättra, men ej försämra hvad vi äga, så att ej det hela blir lika murket som våra kanoners lavetter och remyg; att moder Svea icke alltförmycket blundar då fråga gäller nödvändiga och tidsenliga förbättringar äfI ven för vår provins, s m der-f torde vara mest i bebof; att det kära moderlandet meIdan ännu tid är — och vi säga det som ett gif akt — lyssna till och behjerta de förslag som möjligen och från skickligare hand än min torde komma att framställas, I dels för att eå ordna värt nationalförsvar att den verkligen icke eå oansenliga num merstyrkan även kan komma att utgöra ett försvar för ön och hvarför en omorganisering af nationalbeväringen, i närmaste öfverensstämmelse, med hufvudgrunderna för ee re ee tt glädjen se såsom molion föreläggas rikets Jigast, och dels att nödiga medel anslås till den fältutredning af tält, tjenliga gevär m. m., hvaraf truppen är i saknad, samt till uppförandet af ett befästadt läger, såsom repliepunkt, hvarförutan det torde vara fåfäng möda att med framgång bjuda en öfverlägsen, välrustad fiende spetsen. 4:0 Hvad är härvarande åsigter om moderlandets behandling af Gotland och hvad kan bli följden af dessa åsigter? Att gå till botten med denna fråga, för att till hela dess vidd besvara densamma, anser jag ej, för närvarande, ligga inom gränsen för detta bref, som, redan vidlyf tigare än jag ämnat, derigenom skulle bli en alltför diger volume, då ämnet verkligen är af beskaffenhet, att tåla sin egen visa?, och jag framdeles torde få anledning återkomma dertill. Den närvarande ställningen och förhållandena här på ön äterföra ovilkorligen mina tankar till min barndom och tidpunkten närmast före det olycksaliga 1808—09 års finska krig. Jag finner dervid så många analoga förhållanden af allmän oreda inom militärförvaltningen ; kortsynta och egenkära personers sittande vid styret; misstänkta personers besök och kringresande i landet; utspridandet af för fienden fördelaktiga rykten; harm och missnöje med moderlandets sätt att här lemna allt vind för våg och ännu mer öfver vederbörandes famösa tilltag, att genom inreverserande af de refflade gevären så godt som på förhand afväpna befolkningen m. m. m. m. Jag tillåter mig med anledning af allt detta framlägga några, ur den allmänna opinionen hemtade satser och fakta. Man får här redan höra: Det ser ut, som det vore vederbörandes mening att icke försvara Gotland, då ej allenast jiniet förberedes härtill, utan äfven våra försvarsmedel dels beröfvas oss, som de refflade gevären, och dels få förfalla, såsom vårt artilleri.? Man skulle tycka, att det vore för att öka oredan vid ett fiendtligt anfall, som militärbefälhafvaren erhållit tillstånd att bo i Stockholm och föra befälet på Gotland.? Bli vi ryssar, komma penningar rikligen till landet och skatterna blifva förminskade.? P?Sverge förlorade Finland genom dåvarande vederbörandes kortsynta och okloka anordningar, ou är turen kommen till Gotland.? Det är ingen möjlighet att försvara sjg med dessa usla försvarsmedel,? Sådan är till en del och torde, beklagligen, blifva opinionen inom ön. Ej vill jag härmed påstå, att den hos massan ef folket, våra redbara bönder och i allmänhet på landsbygden, är ryssvänlig. Jag tror, tvärtom, att om gotländningarne få se prof på, att Sverge verkligen intresserar sig för Öns försvar, skola de med glädje och trohet göra allt, för att afslå angreppet af en fiende, som de, från barndomens första begrepp, lärt att hata och afsky. Jeg är öfvertyged, att der:st personer med fosterlandskärlek, hufvud och mod i farans stund blifva ställda i spetsen för vårt försvarsväsende, så skall jinnz en gång hos befolkningen förete sig den anda, som 1505 manade Södra häradets allmoge, att sjelfmant, väpvade med yxor och liar, samla sig vid Ejmunds-bro för att möta fienden. ett allmänt nationalförsvar, som landet haft ständer, torde utan tvifvel vara aldra lämpnn rem annen NO OO AA — DM DD Fr FJD Am sd fö FR DD DD mr (NR ct pr RA KM Då hindrades de af egna vederbörandes modoch rådlöshet, men måtte så icke gå ännu en gång. Om, emellertid, äsigter sådana som de geiterade få gripa omkring sig och göra gig gällande, så knpona de medföra ganska sorgliga följder. De kunna göra den egennyttige slem och fal, den försagde modoch hopplös samt fosterlandsvännen tvehågsen om den verkliga afsigten, då, här på denna mest hotade punkt, allt synes hjelplöst öfverlemnadt åt sitt öde, alltid till gagn för en lurande fiende, hvars fruktansvärdasie vapen i alla tider varit lögn, list, bedrägeri och — klingande rubler I 5:0) Hvad vore, för den sorgliga händelse att moderlandet icke ämnade försvara Got