Aftonbladet – 15 mars 1867, sida 3

(Insändt.) Gotlands försvarslöshet. (Slut från gårdagsbl.) Till de årliga vapenöfningarne, mönstrin garne och mötena, beordrades manskapeta: afdelnings-cheferna och korporalerna, hvilka ifrån kompanichefen, eller befälhafvaren, er. höllo skriftliga kompaniorder, tom jemväl i afdelningsorderjurnalerna infördes. I och för orders och tjensteskrifvelsers forskaffance fanns ioom hvarje kompani inrättad en så kallad korporalspost. Hvarje år uppgjor des till dylik breibäring, kompanivis, förslag, hvilket insändes till bataljonschefen, som upprättade en brefb:ringslinie inom hela bataljonen. För att icke betunga honom med ett för året ej obetydligt postporto, hade samtliga underbefälet åtagit sig, att emot de löner och arvoden, som detsamma af staten ärligen tilldelas, fullgöra, ej blott detta åliggande, utan jemväl emellan mötena biträda vid vapenvården och besigtningar; gevärsoch ammunitionstransporters afsändande och emottagande, med tlere mindre förrättvingar. Men då brefpostens befordran endast kunde lämpiigen ske af personer, som voro bosatta invid postlinierna, så uppgjor des nämnde postgång så, att allt underbefäl inom kompaniet erlade årligen, af den qvartalsvis utdelade aflöningen, et öfverenskommet mindre penningbelopp, hvilket tilldelades en korporal, eller för detta ändamåäål antagen annan person, som under året bestridde kompanipostgången. Embetsskrifvelser och oräer befordrades nämnde tid och äfven längt sednare sålunda utan någon kostnad för kronan och vanligen mera skyndsamt, än under sednare åren, meg rätt ansenliga utgifter för staten, lärer utan ändamål ske. Det säges att man som skäl till denna förändring anfört missnöje, framstäldt afnär gon del af underbefälet, öfver det ej obetydligt ökade antal bref och order som blifvit utsända alltifrån det Gotlands nationalbeväring begåfvades med stabschef, en officer från topografiska kåren, som i all infanteritjenst, samt i sätt -tt bemöta officerare, lärer vara temligen okunnig; men att sådant varit fallet, derpå torde finnas flere skäl att tvifla, helst jeg å denna ort, sedan många år känd af vår hederliga allmoge, uppå frågor derom, alltid erhållit ett nekande svar, ehuruväl, sedan förändringen blifvit gjord, man naturligtvis ej är missbelåten med den lilla lönebehållning, som för underbefälet tillvunnits. Med samma ordning fjensten mellan möteaa bestreds, leddes äfven af general Hohenhausen, personligen, exercisöfningarne. Instruktiva fältmanövrer företoges, hyarunder det i jägarkedjor spridda manskapet lystrade då vida mera till det af detsamma personligen kända och respekterade befälet, än hvad nu lärer vora fallet. Skjutöfninga ne fortgingo äfven med noggrannhet och behöfde icke, för brist på eforderliga skottvallar, någonsin inställas, eåsom det berättas halva skett under förra årets möten. Hvarken befäl eller underbefäl tilläts förr utan permi ion afresp från ön. Nu lära korporalerna, ehuru de ätvjuta Jön, vara befriade från alltjenstgöring mellan mötena, och kunna utan att begära permission, eller. ens uppgifva sin adress, afresa från orten sedan de aflemnat sina kronopersedlar, Exempel lärer ock finnas att underbefäl afrest utan att ens sflemna sina persedlar; ja! att detsamma, oaktadt kompunibefälhatvarens anmälan, fått qvarstå och uppbära lön i nära 23 år. Då numera underbefäl och manskap genom konungens befaliningsha vande, men ej genom bateljonsoch kompanibefälet kallas till vapensyner, mönstringar och möten, kan mitt föräldrade hufvud ej fatta, hucu detär möjligt för kompanicheferna att inom kompaniet bibehålla någon militärordning, och jag kan ej annat än beklaga de olyckliga följder, som mö ligen kunna uppstå, i fall af behof ett eller annat kompani skall till öns försvar uppbådas, så hastigt att konun gens befallningshafvandes kungörelse derom