Aftonbladet – 15 mars 1867, sida 3

Något om bevillningstaxeringarne. Till Redaktionen af Aftonbladet! Då tiden för åsättande af ny bevillning för landet nu nalkas, får ins. ödmjukligen hos den ärade redaktionen anhålla om plats i tidningen för följande anmärkningar emot hittillsvarande praxis vid tillämpningen af nuvarande bevillningsstadga, och, på grund af denna tillämpning, äfven mot stadgan sjelf, hvilkens stilisering icke torde vara fullt så tydlig och klar, som vederbör, då den kan gifva anledning till sådana åtgärder, som här nedan angifvas. Ing. har i egenskap af ledamot i taxeringskomitå under flera år haft tillfälle anmärka åtskilligt, hvilket, enligt hans förmenande, innefattar en bestämd orättvisa mot de skattskyldige. Bevillningsförordningen af den 5 Okt. 1866 föreskrifver (i likhet med föregående årens förordningar) att bevillning skall erläggas för mjöloch såggvarnar med viss afgift för hvarje 100 rdr af taveringsvärdet. Dermed äro ju således sådana verk beskattade a gång. Emellertid är praxis Aminstone i ins, hemort. 244 vidare tillämpa 6 i samma bevillningsförordning, hvilken föreskrifver att till inkomst af arbete räknas bland annat all inkomst af mjöloch sågqvarnar, för hvilken inkomst sålunda, enligt förordningen, skall erläggas bevillning med 1 proc. å behållna inkomstbeloppet. Det är ju sålunda beskattningen n:r 2 på samma verk. Båda dessa beskattningar tycka. äfven fullkomligt öfverensstämmande mw ed ofvansagde bevillningsförordnings föreskrifter. En annan fråga blir den: är ett sådant beskattnivgssystem rättvist? Äro icke dessa verk redan åsatte tillräcklig bevillning genom af gift efter taxeringsvärdet? Dermed äro de åtminstone bestämdt en gång beskattade, hvilket borde vara tillräckligt. En jordegendom eller annan fastighet beskattas ju icke först på grund af dess taxeringsvärde och vidare för den inkomst den kan gifva. Sak samma tyckes det väl vara med qvar.ar o.d. Det är j jet genom inkomsten af dem, com egaren skall taga medel att betala bevillningen för deras taxerande såsom fastighet, och borde väl sålunda äfven endast endera af beskattningsgrunderna här tillämpas, Må gerna taxeringsvärdet, om detta användes som norm för beskattningen, sättas så högt, ett en rättvis bevillning derigenom ernås. Den direkta bevillvingen är i allmänhet icke särdeles älskad på landsbygden, der mången mindre upplyst person skådar den med allt utom blida ögon. Särdeles är detta fallet i år, då fruktan för bevillningens höjande med 50 proc. bidragit att bringa den i stor misskredit — hos allmogen och landtbefolkningen i allmänhet. Klara och oförtydbara ordalag i bevillningsförordningen skall åtminstone till en del minska det odiösa i det arbete, som är bevillningsberedningar, taxeringsoch pröfningskomiterna ålagdt. Månne dock icke 14 i den hbevillningsstadgan åtföljande instruktion för taxeringsförrättningarne? är ämnad att uttrycka just hvad ing. här ofvan velat påpeka om hin