Aftonbladet – 11 mars 1867, sida 3

Peter von Cornelius. t Den utländska posten har i dag bragt imderrättelse derom, att en af vår tids verkigt store män, den berömde tyske målaren Cornelius afgått med döden i den höga ållern af 81 år. Underrättelsen om detta lödsfall skall framkalla uppmärksamhet och leltagande öfver hela den civiliserade verl len. Han var vårt århundrades största måare och ett af de mäktigaste konstnärssnilen, som den nyare tiden skådat. Liksom Michael Angelo och Rubens var han dessutom stor, ädel och imponerande såsom personlighet; i den menskliga odlingens häfder skall han alltid intaga en framstående plats såsom en af verldskulturens heroer. Hans lif och verksamhet ha utgjort och komma att utgöra föremål för hela serier af föreläsningar, ha blifvit behandlade och komma att behandlas i volymer. I-ett politiekt blad ha vi blott utrymme för några få rader till en erioring om den store mannen. Peter v. Cornelius var född den 24 Sept. 1786 i Disseldorf och son till inspektören öfver dervorande galleri, hvilket sedermera under franska revolutionens stormar förflyttades till Mänchen, der det qvarstannvade. Efter att i Disseldorfha erhållit sin första konstbildning under ledning af Langer kastade han sig med allvar på studiet af de samla tyska och italienska skolorna. Det första vittnesbördet om hans storartade talent och rika fantasi erhöll man genom hans 1810 utgifna teckningar till Goethes Faust och genom en cykel af framställningar ur Niebelungenlied. Afgörande för hela hans utveckling och af den största betydelse för vär tids måleri var hans första vistelse i Rom, dit han begaf sig 1811. Tysken Overbeck och några andra unga konstnärer hade då redan dersiädes bildat ett konstnärligt brödraförbund, som ville bryta med den hittillsvarande akademiska slentrianen och genom studiet af medeltidens konst kände sig dragna till det kristliga, såväl hvad ämnen gom uppfattning angår. Corneljus elöt sig snart till dem och hans starka själskraft trädde i vexelverkan med ÖOverbecks milda och veka djupsinnighet. Han var såsom en Paulus bredvid denne Johannes. Detvar i denna krets som freskomåleriet å:er uppfanns och de första profven derpå, de af Cornelius, Overbeck och ett par deras konstnärliga vänner i Casa Bartholdy i Rom utförda viggmälningarne framkallade allmän benndran. År 1819 kallades han til direktör vid den då nyupprättade konstakademien i Diisseldorf, men erhöll samtidigt uppdrag af kronprinsen, sedermera konung Ludvig I af Bayern, att i Mänchen. utföra stora konstnärliga arbeten. Han utbildade omkring sig en stor krets af lärjungar, med hvilka han inder sommarsem strarne begaf sig till Mänhen, för att der sysselsätta sig och dem mei det monu entala måleriet. 1825 flytjade han definitivt öfver till Miänchen med sina förnämsta elever och arbeiade numera tes: utande på den stora serien af freskomålningar i G:yptoteket, innehållande fram dällniogar ur den grekiska mytologien. från 1830 började han likaledes smycka Lud-igskyrkag med fresker, framställande ufvudmomenter ur den kristliga nppenbaelseps historia: Den yttersta omen?; en