torg, och ;der båda -talarne utslungade häftiga anatemer mot hvarandra. Folket gick fram och tillbaka, hörde än på den ene än på den andre och skrattade åt öfverdrifterna. Farorna kunde derför icke bli stora, enär sunda förnuftet nog skulle taga ut sin rätt, Hr Otterström ansåg friheten i landet vara så stor i den nu -omhandlade frågan, att hvem -som helst kan hvar som helst fritt och utan åtal predika, döpa och utdela nattvarden under alla de 7 dagarne i veckan, såvida ej gäckeri sker med det heliga. Talaren kunde ej veta hvart man längre vill, då endast två timmar på söndagen äro undantagne från denna eljest. oinskränkta frihet. Jo, -man ville nu lemna dessa sjelftagna lärare rätt att också sammankalla församlingarne, och talaren kunde icke föreställa sig annat än att detta skulle lemna wvillfarelserna ett godt tillfälle att vinnai utbredning och styrka och att åstadkomma oro och söndringar i-kyrkan. Intet hinder funnes ju för husandakten, men blott de allmänn: sammankomsterna äro enligt lag under den offentliga gudstjensten förbjudna. Talaren kunde icke tro att det vore skäl att borttaga detta lilla undantag, utan ana den offentliga -gudstjensten behöfva detta lilla skydd: för att: ej störas. Hr Hedlund fann det underligt, att en lag någonsin kunnat stiftas, som förbjöd en kristlig församling, om hon vore sådan att hon gjorde skä! för detta namn, att komma tillsammans för andaktsöfningar, och minst hade man kunnat vänta sig att ett sådant förbud. skulle förordas af prester. Olyckligtvis hade inom kyrkan den åsigten gjort sig gällande, att en viss klass skulle ha mer eller. mindre uteslutande privilegium pi att tillgodose sina medmenniskors religiösa behof. För närvarande begärde visserligen dessa privilegierade blott ett skydd af två timmar, men talaren bestred, ur principiel synpunkt, äfven detta, emedan hvarje inskränkning vore ett brott mot individernas :sjelfbestämmelserätt i de frågor, ;soms röra deras högsta angelägenheter. Hrr Nils Andersson från Wermland och Mag tös Sveasson instämde i hufvudsak med hr Otterström, hvaremot hr Jonas Jonasson påyrkade bifall till utskottets förslag. Hr Rosenberg hade icke föreställt sig, att några vådor skulle kunna hppstå, af en fullständig frihet i detta fall. Hr Otterström hade begärt ett skydd af två: timmar, Dettaskunde. visserligen passa för landet, men i städerna, der det höllesottesång, högmessa och aftonsång; fanns icke mycken tid öfrig för religiösa sammankomster, om desskulle förrättas då offentlig gudstjenst icke hålles. Man hade trott, att. friheten skulle befordra villfarelsen; för: sin, del trodde tålaren-en :rätt -kännedom .; om villfarelserna ådagalägga, att: de ega så; många medel och vägarstill ernående-af sina syften, att om man öock-äntoge den religiösa församlingsfriheten vara-enaf.dem, skulle: det föga. göra till saken. Nu: ville dock talaren-tvärtom.; påstå, att denna frihet snarare skulle-minska villfarelserna,: emedan den från villfarelsens apostlar komme att borttaga den -martyrgloria, hvarmed de junder ofrihetenscoch. förföljelsens dagar alltid. varit omgifua, -ochhvilken lockat till; dem flere anhängare. än deras läror. Friheten skulle således lugna sinnenas istället att uppröra dem. : Hr Jonas Audersson instämde: med hr Siljeström, men: skule hellre önskat framgång åt motionären8 förslag. EroKeij fann-det eget, att män, som. äro vänner af den borgerliga -friheten,. kunna, förorda ofrihet i religiöst hänseende, — Erfarenheten hade lärt. t-laren; att .det mera är det lefvande ordet, som: liksom uppsöker menniskorna; . hvilket inverkar på dem-mer än det officielt i. kyrkan förkunnade: -Såsombevis. derpå, anförde tal. ett. exempel från -en församling i den--ort, der han bodde. 1 -denmna församling hade uppkom: mit en allmän religiös förbistring, som långt ifrån att minskas: tvertomgökades, oaktadt pre: sterskapets förmaningar och foingar från pre dikstolen; Då förvirrisgen nått sin höjd; ditkom en ung. sitt kall .hängifven,.prest. . Denne fo! omkrij gå byarne, närvar vid deras sammankom: oci ster talade deras till; dem, — och inom-en ganska kort. tid. voro: affällingarne ätervunna å kyrkan. Hr Otterström ansåg ingen -kunna förebrå honom, att hafva velat lägga hinder i vägen föl andaktsöfningar;. ansåg icke heller, att en-me nighet, som ej: har: gudstjenst i sin kyrka-eile: som har långt till kyrkan, kan förmenas att hålls sammankomster : för. sin, religiösa uppbyggelse Men--hvad han: ville opponera sig emot vore. at i-en författning inlögga, en.-snara,, såsom i de framställda förslaget vore. händelsen, enär de vore omöjligt. att uppställa; någon. bestämmelse som visade när-en-sammankomst, verkade stö rande eller när den-hölles för nära kyrkan. Hellre än: att bifalla utskottets ville derföre tal. fören: sig i hr-Siljeströms förslag. Hr C. A.sLarsson, ansåg, sig med dugnt sam vete-kunnia antaga det framställda förslaget, eme dan.chan vid jemförelse.. mellan denna och. er föregående. öfverläggning i -ett ;religiöst ämne der det. också var fråga omvstörre frihet, funnit att äfven de som då voro emot frihetens utsträc kande, nu: voro för. densamma. 7 1 Sedan öfverläggningen. förklarats slutad, an ställdes omröstning, medelst hvilken..hr Silje ströms ofvan framställda förslag antogs med 8 röster mot 42, hvilka önskade återremiss. Hr De Mare föreslog att föredragningslistorn: skulle i så måtto ändras, att de ständiga. utskot tens betänkanden. sattes främst, på det andr: kammaren: ej .måtte komma efter den första, mer sina beslut. På yrkande af hr Wittafslogs doc! i hvarefter sammanträdet slutade kl. hal em. ä