Droge man ut konseqvenserna af detta yrkande, skulle det lätt kunna hända, att Pgrannlagenheten? skaffade oss på halsen lagar och författningar, som ingen menniska vill veta af. Om först den ena kammaren läte grannlagenheten förmå sig att bifalla ett förslag blott och bart derför, att det skulle komma under medkammarens pröfning, och derefter denna kammare bifölie det af ?grannlagenhet? för den forst beslutande kammarens åsigt, samt slutligen regeringen funne grannlagenheten mot riksdagen bjuda utfärdandet af det begärda påbudet, så skulle alltså förslaget icke ha af någon blifvit i sjelfva verket gilladt, men likväl at grannlagenhetsskäl upphöjdt till lag. Då ingen torde bestrida att denna lagstiftningsmerod är absurd, så bör man äfven kunna inse, att yrkanden, som logiskt leda till sådana konseqvenser, också äro absurda. Vi böra tillägga, att yrkandet icke framställdes af motionären, utan af frih. Schul zenheim. I ett för öfrigt åt bordläggning egnadt sammanträde med första kammaren i dag vid middsgstiden har frih. A. C. Raab anmält sin afsigt att framställa en interpellation till h. exe. statsministern för utrikes ärendena rörande de motiver han kan ega för de uttalade förhoppningarne att vi kunna undvika ett deltagande i lösningen af de tvistefrågor som uppröra Europa. Han anhöll att genom talmannens medverkan få dag bestämd, då detta lämpligen kunde ske. ——tl—