Aftonbladet – 20 november 1866, sida 2

Article Image
telöjtnanten F. W. Leijonancker uppgjort n af kostnadsförslag åtföljd plan för ordandet af vattenafloppet Norrmalm och sadugårdslandet, hvilken plan underställts ngelske ingeniören Th. Hawksley, som sä;e3 hafva granskat och fullkomligt godkänt ir L:s förslag och beräkningar för arbetets itförande. Enligt detta förslag kommer systemet för afoppstrummorna att bestå af två från hvarandra ve Brunkebergsåsen skilda oberoende system af floppstrummor: det östra och det vestra systenet. Utloppen från dem skola ledas ut i Norrtröm, hvilken har öfverflödig vattenmängd för Itt utan något menligt inflytande upptaga afoppsvattnet, sådant det från trummorna utkomner, redan starkt uppblandadt med vatten från ms och rännstenar. Det östra afloppssystemet, som hittills haft sitt utlopp i den stillastående Nybroviken, skall nu få sitt utlopp i strömmen vid Carl den trettondes torg. Systemets hufvudtrumma går öfver nyssnämnda org, längs Norrlandsgatan, Humlegårdsgatan, Gref-Thuregatan och vidare i dalgången öfver 1varteren till Grefgatan. Öfra delarne af trumman hafva följaktligen ungefär samma läge som de nuvarande öppna afloppen och afskära dem först i Humlegårdsgatan för att sedan, förenade med nuvarande afloppet från Träsket, utföras i Norrström i stället för i Nybroviken. Uti denna hufvudtrumma inmynna på båda sidor sidotrummor, som hvardera hafva sitt ytdistrikt att drainera. Hela Norrmalm och Ladugårdslandet kunna draineras med täckta trummor, alla utmynnande slutligen i hufvudtrumman, med undantag af en smal strandremsa längs Nybroviken, från hvilken ej affall till hufvudtrumman kan erhällas. Från denna remsa måste således afloppsvattnet föras i öppna rännstenar dels till hufvudtrumman och dels till Nybroviken. Hela trakten vester om Brunkebergsåsen och dalgången mellan denna och Kungsbacken draineras från vestra hufvudtrumman och dess sidotrummor, med undantag af en smal strandremsa vid Klara sjö. Hufvudtrumman utmynnar i Norrström i förlängningen af Klara Strandgata, följer denna gata och går slutligen Stora Badstugatan fram till Stora Surbrunnsgatan. Lutningarne å trummorna angifvas såsom i allmänhet fördelaktiga, ingenstädes för små, men väl för stora i mänga bitrummor, hvilket ej är fördelaktigt, enär vattnet då för fort afrinner, — en olägenhet, som ej öfver allt kan undvikas. Trummornas genomskärning är för alla den äggformigt ovala, med undantag af de nedre delarne af hufvudtrummorna och af trumman i Norrmalmsgatan, der markens ringa höjd öfver vattenytan ej tillåter anläggning af en så hög oval trumma som skulle erfordras. Af samma orsak äro äfven de nämnda delarne af hufvudtrummorna delade i två trummor. För rännstensvattnets afledande till trummorna anlägges aflopp med ett mellanafstånd af 150 å 250 fot. Förslag till deras konstruktion är framlagdt å en plankarta, enligt hvilken det ena atloppet är muradt, utan så. kalladt traps, det andra af jern, med traps. Andamålet med traps är att dels hindra större kroppar nedkomma i trummorna och dels att hindra den förskämda luften att obehindradt uppstiga i stora massor. De böra derför alltid användas, ehuru de ej äro absolut nödvändiga. För att i händelse af behof komma ned i trummorna anbringas manhål vid alla korstrummor, och tätare om distansen emellan dem är öfver 5 å 600 fot. Manhålen ifrågakomma högst sällan att begagnas, emedan trummorna i de allra flesta fall hållas rena af det vatten, som rinner genom dem, och då deras öfvertäckande i gatans plan medför stora olägenheter, är denna öfvertäckning lagd 2 å 3 fot under gatans yta. Smärre luftvexlingsrör anbringas i närheten af manhål och andra ställen. De tjena till att utsläppa luften ur trummorna, fördelad efter behof genom ventilernas tätare och glesare anbringande. Afloppsrören från hus och gårdar göras af lergods eller af i halfvor huggna rör af sandsten. Dessa rör böra aldrig få mindre diameter än 6 tum, men vanligen större ända till 12 tum och någon gång derutöfver. De måste alltid förses med traps för att hindra skämd luft att uppkomma i husen. Hr Leijonancker har i sitt kostnadsförslag beäknat alla trummorna att byggas af granit, finhuggen i bottnarne och grofhuggen i öfre delarne. Af andra naturliga stensorter kunde sandsten från Kinnekulle och kalksten ifrågasättas till vissa delar af trummorna, såsom öfre hvalfven; men då bottnarne alltid torde böra göras af granit, för att emotstå den starka nötning, hvaraf de åverkas och hvilken de andra nämnda stensorterna ej väl uthärda, skulle besparingen blifva, om ens någon, alltför obetydlig för att uppväga fördelarne vid detta slags arbete att hafva det från början gjordt bestående för alla tider. Tegel från utlandet vore dyrare än granit. Deremot anses en del bitrummor utan stora olägenheter kunna göras af tegelrör i stället för sten. Den eller de förnämsta trummorna inom hvarje distrikt torde dock alltid böra göras af sten och endast sådana bitrummor, som blott hafva under 400 fots längd och en lutning ej understigande 1 fot på 50 samt icke liggande i lös och sank jordmån, ifrågasättas att utbytag mot tegelrör af 12, 15 eller 18 tums diameter. Dessa rör skulle dock då vara af utmärktaste fabrikat, med starkt gods och glaserade, Det torde medföra en besparing i medeltal af omkring 5 rår pr fot. Längden af de trummor, som på detta sätt kunde utbytas, uppgår på hela Norrmalm till 33,000 fot, hvaraf således en besparing skulle uppstå af 165,000 rdr — en samma, ganska obetydlig i jemförelse med den stora olägenheten af att hafva en fjerdedel af trummorna af dålig konstruktion och bräcklig styrka. Kostnaderna pr fot af de olika granittrummorna hafva blifvit beräknade sålunda: Dubbel 5 fots tunneltrumma .. . tdr 51: 50: 7 tums dito 45: 75. 4 fots tunneltrumma 20: 50. 3 x 6 tums dito 17: 90. 5 , Oovaltrumma 23: 95. 4 , 3 tums dito 21: 20, 4 , oval — dito . 20: — 3 , oval dito. 15: 75. 2, 6 tums dito. 985 2 oval — dito. 7: 90. Slutligen anför hr Leijonancker, att, såvidt han har sig bekant, i England alltid och äfven flerstädes på kontinenten husegarne åläggas en viss årlig afgift för afloppstrummornas begagnande. Denna afgift upp år t. ex. i Hamburg till 2 thaler Pe fot fagadlängd af husen. För Stockholm skulle denna afgift i medeltal uppgå till omkring 75 öre pr fot för att inbringa om året 200,000 rdr, eller den summa, som erfordras för anläggningskapitalets förräntande och amortering, samt för anläggningens underhåll och skötsel. Kostnaderna för de särskilda afloppstrummorna äro sålunda beräknade: För östra hufvudtrumman ..... .. rdr 429700. dito dito östra sidogrenar 505164, dito dito vestra ito 736 926. , vestra hufvudtrumman.. 420700.

20 november 1866, sida 2

Thumbnail