Aftonbladet – 20 november 1866, sida 2

röra henve. Då han ej kunnat sätta hennes fåfänga i rörelse, ansåg ban sig nu säker på att kunna fresta bennes hjerta. Markisen sträckte ut ena armen, och suckade ånyo. Fru Croix-de-Vie, utom sig, lutade öf ned öfver detta förfärliga uppvaknande. Chesnel hade rest sig upp. Hvilken makt drog väl Violante emot denna bädd? Hon skyndade fram och markisinnan fattade henne vid handen; båda två började söka efter samma hopp, ett skimmer på detta bleka ansigte. ÖOhesnel, stående vid sidan affröken Bochardidre sade till henne: Om ni vill det, så kommer Croix-de-Vie att återfå sitt förnuft.? För denna gång lemnade Violante tvärt markisinnans hand, och återtog sin plats i fönsteröppningen. Hans räddning beror af mig! upprepade hon helt sakta. Om jag ville det!... Och hvarföre skulle hon då vilja det? Hvad hade väl sedan gårdagen inträffat för nytt och olika i hennes vilja och hennes hjerta? Ingenting annat än en rörelse, emot hvilken hon ej sökt skydda sig, och som man skyndade att missbruka. Rädda honom! sade de till henne, förvillade af sin egoism. För att bespara sig sjelfva en omätN sorg hvad fordrade de väl af henne? , ingenting, nästan ingenting, blott off.cet af hennes tingdom och hennes ia Det vore en så vacker handling, en så ljuf mission? Att afvinna ödet dess redan mer än till hälften i besittning tagna rof, att till förnuft återföra en vansinnig, som hon icke älskade! Och hvad kom det henne vid, att familjen Croix-de-Vie fortplantades för att bära vittne em det förflutnas storhet här i verlden? Hon tänkte på huru den, för hvilken man på ett så sällsamt sätt anropade hennes hängivenhet och ett sken åminstone af hennes kärlek, var den ende, som ej