Aftonbladet – 28 februari 1866, sida 2

fick vår plaidbehängde och mustacherade man veta, att maskeraden var privat; men för att icke förfela ändamålet med sin resa, beslöt han resa till Köpenhamn, der en af kasinomaskeraderna just hölls samma afton. Polisen i Helsingör var emellertid på spaning efter en ung man, som rymt från sin husbonde med en större summa penningar och signalementet slog någorlunda in på vår förklädde kypare. Telegram afsändes derföre till Köpenhamn, med uppmaning till dervarande polis, att hafva ett vaksamt öga på en med dagens bantåg från Helsingör anländande passagerare, hvilkens utseende beskrefs. Då nu kyparen anlände till ort och ställe följdes han hack 1 häl af tvänne polisbetjenter. Hans första promenad gällde ett värdshus, der han reqvirerade in frukost och bäjerskt öl. Då det föllsig något svårt att med lösmustacherna på svälja ner ölet aftog han dessa; men detta blef signalen för polisbetjenterna att träda fram, och oaktadt alla protester, måste kyparen vandra i fängelse, i stället för på maskerad. Först sedan han dagen derpå blifvit konfronterad med den bestulne och befunnits oskyldig, frigafs han och tilläts resa tillbaka till Helsingborg, troligen föga uppbyggd af sin lustresa. — En kinesisk stad. Dagligt Allebanda har fått sig meddeladt ett bref från en svensk officer, i tjenst på ett engelskt fartyg i de kinesiska farvattnen. I nämnda bref förekommer följande skildring af en kinesisk stad: Fem dagar stannade jag i Tientsin, en alldeles tillräcklig tid för att bese denna så kallade stad, hvilken eger ett mer än tillåtligt syskontycke med de kinesiska städer (jag vill säga storartade sophögar) jag förut besökt. Tientsin är omgifven af en mycket förfallen mur, gatorna äro smala och öfvermåttan smutsiga samt följaktligen mindre välluktande. Husen äro låga, byggda af lera, uppblandad med kortskuret strå eller säf; fönstren äro små och fåtaliga. Mera primitiva bostäder kan man knappt påträffa, och uppriktigt måste jag tillstå, att både arabens, turkens och grekens hus, ja sjelfva negerns koja ha förefallit mig betydligt mer inbjudande än himmelska rikets invånares jordiska bostäder. Templen och teatrarne utgöra dock härifrån undantag; de äro jemförelsevis välbyggda, ha ett vackert yttre och äro uppförda i hvad vi hemma kalla kinesisk stil. ör en lutheran är det dock föga uppbyggligt att träda inom templen, ty de äro i öfverflöd prydda med groft och osmakligt utskurna träfigurer, målade i alla brokiga färger eller påklädda de mest fantastiska drägter. Kineserna dyrka dessa beläten under en jämmerlig och obehaglig musik, skänka dem blommor och prydnader af guldoch silfverpapper samt antända rökverk till deras ära. Vid besök i dessa heliga rum plågas man dessutom vid åsynen af en mängd orena, illa klädda prester. Å teattarne uppföras sannolikt ganska intressanta saker; men då man ej förstår språket och måste afhöra deras hiskliga musik, kan man ej heller der finna någon trefnad. Jag sattesi tillfälle att besöka den teater och det tempel, som tillhöra de förmögnare kinesiska köpmännens klubb i Tientsin, och till min stora förvåning fann jag samtliga lokalerna och gårdarne ytterst propra och rätt smakfullt anordnade. ,