righeter. Så ock här, der de gamla herrarne trampa samma jord med dem, som nyss. varit deras lifegne; och länge skall det dröja innan de förra lära förmå sig att ge sin sak alldeles förlorad. Talaren vidrörde och vederlade slutligen det alltför ofta upprepade påståendet, att slafabolitionen blott ingick som svepskäl eller bisak i nordstaternas krigspolitik. Också är den frihet, som vunhits, den fullständigaste och inbegriper till och med deltagandet i den allmänna omröstningen, något som, vid institutioner Jika de ifrågavarande fristaternas, är ingenting mer eller mindre än en liten, fullkomI ligt mätbar andel i suveräniteten. M. Grandpierre, en bekant pastor inom l reformerta församlingen, framhöll som ef-l terföljansvärda exempel åtskilliga storartade . drag af den amerikanska välgörenheten; beräknade totalbehotvet under det första öfvergångsåret, genom en lättfattlig kalkyl, till nära halfannan milliard, en samma i jemförelse hvarmed hvarje tillskott är en droppa i oceanen. Men oceanen består af droppar. Alltså, ju flera sådava och ju större desto bättre! Något skäl till misströstan. är ej för handen. : Till bevis att frågan rörde dem soml. med sina önskningar följt Lincolns politik, således äfven en god del parisare, påmindes om en kolonists i Maryland råa yttrande till en skara hjelpsökande och uthungrade bland de frigjorde: Gå till Lincoln; det är han, som åtagit sig att skaffa er bröd!?. en uppmaning som ifrån hän blifvit san-l! ning, då alla den ädle martyrens vänner l; och beundrare med glädje göra sig solidariska i den slutsats som drages af dettal yttrande. ; Sekreteraren i Emancipations-komiten il London, mr Chamerovzow, tog nu till ordet. Det var han som i England var upphof till den omkastning i sinnena, den der åvägabragte undersökningen öfver den beklagansvärda öfverilning, för att ej säga värre, som auktoriteterna läto komma sig till last under den nyss timade uppresningen å Jamaica. Han uppdrog en med spänd uppmärksamhet följd historisk skizz af detl, långa kriget i hvad det rörde slaffrågan. : Man föreställe sig den blodsvett som i oupp: hörligt stigande afpressats under slafpiskan : genom den enkla uppgift, att bomullen, hvaraf 500 balar tillverkades år 1800, sex . decennier derefter, eller 1859, uppgick tiil det otroliga beloppet af lika många millioner ). Af den långa berättelsen utgjorde den för menniskovännen tröstande konklusionen: Pawt ncegrerna äro fullt skickliga till hvad slags arbete som helst, och ej begära bättre än att öfverkomma sådant mot skälig vedergällning, äfvensom att negerbarsen i deinrättade skolorna visa en utmärkt fallenhet och håg att lära, så att Lincolns förutsägelser i hvarje hänseende besannats?. Till sist uppmanade tal. att ej rygga tillbaka för tanken på hjelpens otillräcklighet, men att liksom i fabeln om lejonet och råttan, ej tröttna att gnaga bort den ena masken efter den andra i det jättenät af elände, : hvari en befolkning af mer än 2 gånger antalet invånare i det stolta Paris ligger fången. Åug. Cochin, den värdige vidmakthållaren af traditionerna inom en familj af menniskovänner, fick nu i sin ordning ordet. Hans sakrika föredrag utgjorde, Jikt föregångarens, en glanspunkt, på det sätt nemligen. som, i en samling af äkta perlor, de stör-l sta vinna priset. Han fäste uppmärksamheten på de återstående punkter af jorden, der slafveriets öde ligger i civiliserade folks och monarkers händer, och der, enligt hans förutsägelser, det också sjunger på sin sista klägosång. Den framskridna tiden tillät ej tal. utveckla skälen till dessa förhoppningar, i hvad de rörde Brasilien. Tal. höll sig deremot till de präktiga spanska kolonierna på Antillerna. Den på Cuba rådande rikedomen har sin förklaring i det sätt, hvarpå slafegarne veta att draga vinst af de emancipationer, som försiggått annorI städes, af samma skäl som gör att den manufaktaridkare, hvilken ej behöfver betala sitt folk, gör de bäst affärerna. Lika mycket som de vunnit på sina egna slafvar, hafva de ytterligare förtjent på det stora befrielseverket, och detta gör.nu i.sin ordning anspråk på dem. Må man gifva Cuba friare lagar — och en rörelse i denna riktniog försiggår nu som bäst i Madrid — och ytterligare 400,000 själar äro räddade åt politisk och moralisk frihet. Härtill skall intresset i Europa i sin mån medverka. Den tråd som, under sin en dag korta tillvaro, hann mellan 2:ne verldsdelar öfverflytta de gudomliga orden, om ära åt Honom i höjden och frid och god vilja åt dem på jorden, afbröts väl, men så skört är ej bandet mellan dessas hjertan. Då Buxton, Wilberforces efterträdare, efter oupphörliga nederlag ändtligen vann en liten framgång i parlamentet, kände han en tung hand på sin axel och såg ett stort hufvud, som vänligt log emot honom. Det var OConnel, som sade till honom: ?Buxton, I see land?. Det land, som menniskovännen numera ej blott skönjer, men som hans fot redaov trampar, är hela jorden befriad från det skamligaste af allt det onda, som någonsin befläckat den. i Reformerte pastorn Dhombres uttalade några lifliga och varma ord, samt utbragte ett heder åt Jefferson, som, om ock förgäfves, sökte i manifestet om statens oberoende insmyga en artikel mot slafveriet, ät Nvashing. ton, som i sitt testamente gaf friheten åt sina egna slafvar; ät Channing och åt Parker, ej för deras teologi, men för deras menniskokärlek ; heder ät mrs BeecherStowe, denna qvinna, hvars röst, kommen ur själens djup, skakade 2:ne verldar; heder åt den okände, som, då lagen om slafvarnes utlemnande diskuterades, tillropade dess förfäktare: ?Visa mig köpebrefvet undertecknadt af Gud, och jag skall ut