Aftonbladet – 28 februari 1866, sida 2

många högre kretsar, der han eljest ej kunnat inkomma. Han var utmärkt bollspelare och så skicklig skytt att hvarje hus, der man ville vinna godt rykte för fyllda skjutväskor, hela hösten stod honom öppet. Han lärde de unga damerna spela biljard, och deltog på allvar i spe:et, der så fordrades. Han unde utantill hälften af de teaterstycken, som egnade sig för sällskapsteatern, och var ovärderlig i att ordna ivpromtu-charader och lefyande taflor. Han hade nu sina egna skäl hvarföre han just vid denna tid ville kurtisera Molly; då den vackra enkan, mrs Kirkpatrick, först kom till Ashcombe, hade han roat sig så mycket med att visa henne artigheter, att han föreställde sig att jemförelsen, mellan honom och den mindre elegante, mindre vackre, medelöälders brudgummen, skulle blifva henne alltför obehaglig. Dessutom hyste han verkligen en häftig böjelse för någon annan, någon som ej skulle vara der, och denna böjelse var det nödvändigt att dölja. Derför hade han beslutit att om Hhlla Gib:on?, som han kallade henne, vore aldrig så obehaglig, så skulle han egna henne sin -hyllning under hela följande dagen, : an förde sina gäster in i ett ekpaneladt förmak, der en brasa sprakade i spiseln och der karmosinröda gardiner utestängde det försvinnande dagsljuset och den kalla aftonluften, Här stod middagsbordet dukadt med snöhvitt duktyg , blankt bordsilfver, strålande glas, vin och frukter till deserten. Det oaktadt gjorde mr Preston oupphörliga ursäkter för bristerna i sitt ungkarls-hushåll och för det att man dukat i ett så litet rum, emedan hushållerskan redan tagit den etora matsalen i besittning för följande dagens frukost. Hvarpå han ringde på en tjenstflicka, som skulle visa Molly till hen