Aftonbladet – 31 januari 1866, sida 3

melankoliska ansigte och briet på matlust, med hvilket allt ban också tycktes vilja väcka uppmärksambet. Men detta var alldeles förspilld möda hvad Molly angick, ty bon var alltför upptagen af sina egna angelägenheter för att ega en tanke för något annat, om ej då hon ett par gånger påminte sig huru många dagar som skulle gå förbi innan hon åter fick sitta till bordg i hemmet och äta middag i sin fars sällskap. Då hon talade derom efter middagen, medan de sutto i förmaket väntande på vagfrån Hamley, skrattade han blott och sade: Jag kommer i morgon på mitt vanliga besök till mrs Hamley; som jag tror lagom till deras frukost, så det dröjer ieke länge förrän du får det nöjet att se mig äta mig mätt.? Nu kom vagnen. Oh, pappa?, sade Molly och tog fadrens hand, jag önskar jag kunde slippa fara nu — det är icke alls roligt nu.? ?Seså, ingen känslosamhet. Har du dina nycklar med dig? Det är klokare att tänka Jo, hon hade nycklarne med sig och sin börs också, och hennes lilla kappsäck lyftades upp på kusksätet ooh hennes far hjelpte henne in i vagnen. Och så for hon ensam i all sin herrlighet, och såg sig om och kysste på fingret åt fadren som stod i porten, så länge han kunde se vagnen. Derpå ick han tillbaka till sitt arbetsrum, der han ann att mr Coxe också haft sin utkik, ty han stod ännu vid fönstret och stirrade på den öde ländsvägen, der vagnen försvunnit för längesedan, Mr Gibson skrämde upp honom ur hans drömmerier med en skarp förebråelse för någon liten försumlighet; begången för ett par dagar sedan. Dennö natt