PS RT ARE R RAR SAS ERRT de BARER GREEK URI RE ERE GUEG BTER flykt, hvarmed han varit ihärdigt sysselsatt i två veckor. De bynd, som fästa Frankrike vid Spanien och Portugal, äro ännu fastare tillknatna, försäkrade kejsaren, genom att han personligen sammanträffat med dessa länders suveräner. Så lätt går det att knyta vänskapsband mellan nationerna. Efter att hafva uttryckt sin afsky öfver Lincolns mordoch sin sorg öfver konung Leopolds död, kom kejsaren till det vigtiga kapitlet om Mexiko. Några ?väl underrättade? personer försäkrade ännu i går, att trontalet skulle meddela den hugnande underrättelsen att Frankrike nu drog sig alldeles från Mexiko. Det man önskar, det tror man så gerna skall inträffa, och som Frankrike kanske mest af allt önskar ett oförtöfvadt slut på den impopulära expeditionen till Mexiko, så trodde mången att denna önskan nu ändiligen vore nära att uppfyllas. Men man hade då gjort upp räkningen alldeles utan värden, utan husbonden. Trontalet säger, att nu är det lugot i Mexiko och -hardeln går alldeles förträffligt, — så förträffligt, att den med Frankrike ensamt stigit från 21 till 77 millioner. Det är derföre kejsaren nu ändtligen kommit till den punkt, att han kan förnya uttryckandet af en förhoppning, som han uttryckte redan förlidet år, att expeditionen nalkas sitt slut. För tre år sedan höll den också på att nalkas sitt slut, men derom nämnde trontalet i dag ingenting. Kejsar Napoleon håller nu på att öfverenskomma med kejsar Maximilian, hvars ?regering är grundad på folkviljan?, för att bestämma tidpunkten för de franska truppernas återkallande, så att deras återvändande kan ske utan att kompromettera de franska intressen, som kejsaren försvarat i detta aflägsna land. Så uttrycker sig trontalet, men det lemnar icke den ringaste ledning för franska nationens lifliga förhoppnin ri afseende på den der ?tidpunkten?, då de begge kejsarne, de och inga andra, finna det icke komprometterande att låta expeditioren upphöra, Hvad trontalet innehåller om Nordamerika kommer utan tvifvel att väcka liflig anklang, men det är skada att kejsarens vänliga afsigter mot de Förenade Staterna icke ger Frankrike full garanti för ait ej konflikter emellan dessa Dagge gamla allierade kunna uppkomma — så länge franska bajonetter upprätthålla den monarkiska principen i exiko?. Kejsaren försäkrar visserligen, att det amerikanska folket skall inse, det expeditionen till Mexiko ej varit stridande mot Nordamerikas intresse, men denna försäkran vinner sin fulla kraft först när Frankrike3 herrskare behagar genom äfven annat än ord visa sin beredvillighet att undvika konflikt med den stora republiken. Om trontalet ej upplyser mycket om de verkliga fransk-mexikanska förbållandena och derigenom sannolikt icke förmår häfva farhågorna för en konflikt med Nordamerika, är det ej heller meddelsammare i den algeriska frågan. Kejsaren nämner endast i förbigående, att det fortfarande lugneti Frankrike tillåtit hopom göra et besök i Algeriet, der hans närvaro, enligt hvad han hoppas, icke skall kafva varit utan nytta för lugnandet af de olika intressena och ett racernas närmande till hvarandra. Det är allt hvad franska folket får veta om den saken. Deremot fästes kamrarnes uppmärksamhet på att kejsarens aflägsnande från Frankrike bevisat, det han -kan här ersättas af ett redbart hjerta och ett upphöjdt sinne. Denna kompliment till kejsariunan applåderades lifligt af senatorer och deputerade, kanske alltför lifligt för att stå väl tillsammans med den underdåniga åsigten om Napoleon TIL;s oersättlighet; men man måste naturligtvis vara artig mot damerna, synnerligen om de äro kejsarinnor och kunna ännu en gång blifva regentinnor. Denna redogörelse för den utrikes politiken var visserligen icke mycket vidlyftig, men den är fullt tillräcklig för att visa att det är kejsaren sjelf, som ämnar fortfarande styra och ställa såsom honom ensam godt synes och utan att anse sig förbunden att taga några impulser från den allmänna a Afven deona del af trontalet, så knapphändig den än må synas, är således-ett program, som förtjenar all uppmärksamhet. Derefter fick kejsaren tillfälle att egna en så mycket utförligare framställning åt Frankrikes inre förhållanden. Han erimrade först om huru valen till kommunalråden försiggått med största ordning och i den fullkomligaste frihet. Detia för tjenar verkligen en framstående plats i ett trontal, synnerligen för det mindre vanliga, att ett folk, som har oinskränkt röst. rätt, kan, utan ingrepp från den verkställande centrslmakten, tillåtas väja sina kommunalfullmäktige. Men då man nu haft en så lycklig erfarenhet af kommunalvalen i det öfriga Frankrike, kunde man möjligtvis falla på den iden, att äfven Paris och Lyon borde få välja sina stadsfullmäktige. Derom sade trontalet likväl ingenting. Kejsaren ansåg sig böra fästa kamrarnes uppmärksamhet på den nya koalitionslagens nytta, och menade, att arbetsklassen, som är så intelligent, har förstått att ju mera man för den underlättade möjligheten ait få öfverlägga om dess angelägenheter, ju mera bemödade den sig attrespektera hvars och ens frihet samt allas säkerhet. Undersökningen öfver associationsväsendet har visat, fortfor statschefen, huru riktiga fr derna voro för den lag, som blifvit framlagd i detta vigtiga ämne. Denna lag kommer att medgifva upprästancet af talrika associationer till förmån för arbetet och omtankan. För att befordra utvecklingen häraf?, sade kejsaren?, har jag beslutat att tillåtelse att komma tillsammans skall be: viljas alla dem, som, med bortläggandet a! politiken, kunna vilja Kiverlålla om deras industriella eller kommersiella intressen.?