Aftonbladet – 20 november 1865, sida 3

hala Lan ep Ad OT oa helst hon sökte vidhålla hvad hon sagt och endast derigenom att domaren hårdt ansatte henne med frågor småningom kunde bringas till det medgifrvande, att hon innehaft mycket mer gift än hon från början påstått. Vare sig nu att Lindbäcks bekännelse härom eller andra omständigheter dertill voro orsaken, men hon sjuknade på middagen i konvulsioner och befanns sedermera under eftermiddagens ransakning, då hon konfronterades med Lindbäck, för att höras öfver de osanna uppgifter hon lemnat om qvantiteten och beskaffenheten af den arsenik hon innehaft, så sjuk och matt, att hon med möda och i afbrutna ord endast kunde framhviska svaren på domarens frågor. Hvad Lindbäck angår, förblef han vid alla de rysvärda data, hvarom han oupphörligt erinrades, lugn, och hans ansigte förrådde ingen rörelse af inre oro eller ånger. Endast ett par gånger banade sig ett par qväfda suckar väg öfver hans läppar. Med spänd uppmärksamhet följde menigheten de frågor domaren gjorde och de svar Lindbäck med låg röst afgaf derpå. — Det torde vara nödvandigt, för att kunna följa förhöret, att erinra om de brott, hvilka förhöret gällde och tiderna då de blif.it begångna. De personer Lindbäck under meddelande af nattvarden förgiftat samt derigenom bragt om lifvet, äro: Daniel Anderssons i Huken moder, Karin Persdotter, hvilken afled den 19 Oktober förlidet år, Nils Pettersson i Fårskog, som afled den 30 derpå följande November samt Ly-na, hvilkens död timade den 15 December samma år. Dessutom hade Lindbäck hösten 1864 sökt genom förgiftadt nattvardsvin afdagataga fattighjonet Per Olsson i Sillegård samt Daniet Andersson i Huken, med hvilken icke mindre än fem förgiftningsförsök gjördes, det sista under detta års vår. Vidare sökte Lindbäck under 1864 års höst bringa Annika Nilsdotters son samt drängen Daniel Danielsson i Klefvane om lifvet, den förre genom eit förgiftadt kräkmedel, som han sjelf gaf gossen in, den sednare genom en flaska förgitad medicin, som han skickade till Daniel Danielsson. Alla dessa mord och försök till mord begingos med kallt blod och efter mogen, långvarig öfverläggning. Ja, han var så likgiltig, sannolikt at vanan att handtera gift, samt gjorde sig så säker för upptäckt under skyddet af! det heliga embete han beklädde, att han till och med vågade skicka förgiftade läkemedel, hela stora flaskor, till personer, utan utt beräkna det icke allenast den han ämnade döden, utan äfven andra kunde taga af medikamenterna. — Men vi öfvergå till förhöret med Lindbäck, hvilket vi skola söka -återgifva så fullständigt som möjligt, ehuru vi, för att undvika upprepandet af samma frågor, som emellanåt förekom, tillåtit oss göra åtskilliga afvikelser från den ordning, hvari frågorna framställdes och svaren afgåfvos. Förhöret rörde hufvudsakligen åtkomsten afgiltet, och motuverna för brotten. Domh. Vidhåller ni ännu de uppgifna motiverna till brotten? L. Ja! Domh. I afseende på åtkomsten af giftet, så har ni förut påstått, att ni fått sådant genom att skrapa af fluggiftet på tallrickarne. Har ni för afsigt att ändra denna uppgift? L. Ja, jag tog gift i mll Ågrens byrå. Domh. Jaså, m har således förskaffat er gift, dels genom att skrapa utaf tallrickarne, dels genom att taga sådant från mll Ågren? DL. Detta är sanning. . Domh. Hvar hade mll Ågren nämnde gift förvaradt ? Lindbäck upplyste, att han tagit det i en låda uti hennes Dyrå samt beskref platsen i mll Ågrens rum, der byrån stått. Domh. I hvilken låda låg det? L. Jag tror det var innuti klaffen. Domh. Ni säger: ni tror det. (Med stränghet.) Den som tager gift i afsigt att mörda, såsom ni, den kan icke gerna glömma en sådan sak. Ni måste minnas hyar ni tog arseniken! L. Det låg i en låda till höger 1 klaffen. På fråga huru han kommit i byrån, upplyste Lindbäck, att klaffen varit låst, men att nycklarne legat på byrån, hvilket stundom varit fallet. — Såvädenna uppgift, som följande, angående arseniken, stred mot mamsell Ågrens utsago. N mha Huru förvarade mamsell Ågren detta gift? L. Det låg i ett papper? Domh. Var arseniken sönderstött ? IL. Nej, den utgjordes dels af bitar, dels af smulor. Domh. Huru mycket tog ni deraf? L. Tvenne stycken, ungefär så stora som nötter. Domh. Vid hvilken tid skedde detta? L. Om våren 1863. a Domh. Har ni tagit gift i mamsell Agrens byrå mer än denna gång? L. Nej, det har jag icke. Domh. Hur mycket gift fanns det qvaripapperet, sedan ni tagit dessa tvenne bitar? Lindbäck genmälde till svar härpå, att han ej erinrade sig det, men uppgaf sedan på domhafvandens upprepade frågor, att det varit så mycket som kunde rymmas i en göpen hand?. Vidare upplyste Lindbäck, att han skrapat fluggift af de 1 hans rum utställda talrikarne och tefaten. Under 1864 ville han minnas, att samtidigt dels ett tetat, dels en tallrik med gift i ändamål att döda flugor varit utsatt 1 expeditionsrummet. Denna uppgift stred äfven mot mamsell Ågrens, som pastått, att endast ett tefat der varit utstäldt. Angående skrapningen, hvilken verkställts med en papperskniut at ben, hade denna egt rum, när det påhällda vattnet torkat, och endast vidtagits å de i expeditionsrummet uti den mindie byggningen varande tallrikarne eller tefaten, aldrig med dem, som varit utsatta uppe i stora byggningen Merändels hade han skrapat af allt giftet samt sköljt ren tallriken, dels för att få med så mycket som möjligt, dels på det att ingen skulle märka skrapningen. Domh. Men då nm skrapade bort alltsammans, hur fick ni nytt gitt åt flugorna? L. Jo, jag bad mamsell Agrenöka på?. hvilket ock skedde, ehuru hon anmärkte, att det gick så mycket åt. Såvidt referenten eriorar sig, justerade Lindbäck under förhörets gang detta yttrande derhän, att en dylik påökning endast skett 2 å 3 gånger. Det af tallrikarne afskrapade giftet, som torkat och bildat skofvor, hade han sönderstött i en mortel samt tömt det i en flaska, i hvilken han äfven slog det sköljvatten, som erhölls vid rengöringen af tallrikarne. . Domh. Hvar gjorde ni af det från Agren tagna giftet? L. Detta hade jag förut stött sönder och tömt i samma flaska samt hällt något vatten derpå. Domh. Hur stor qvantitet erhöll ni genom ui ; skrapet å talrikarne? L. Ungefär lika mycket som af de arsenikbitar jag tog från Agren. Dana h n då nå radan nå våren 19222 tat