Aftonbladet – 2 augusti 1865, sida 3

gen längre ned vid elfven. Emellertid hade ett större antal aflandtbefolkningen samlat sig på lördagen, och det kom till en sammandrabbning mellan den och kanalarbetarne, hvilken mest bestod i stenkastning, och hvarvid de sednare drefvos in i kasernen, som fick några fönsterrutor inslagna. Efter ett par timmar skingrade sig likväl landtbefolkningen och kanalarbetarne blefvo åter inneh e af slacfältet. j Till bya Storsand hade, som nämndt är, flera af de marknadsbesökande tagit sin tillflykt. Antalet af handlande och handtverkare, som derstädes lågo afskurna från det nedre landet, utgjorde 30—40. Bland dem befann sig äfven ofvannämnde garfvare B., som i flera timmar låg i sanslöst tillstånd och blödde starkt ur de djupa hålen i hufvudet. Bud hade EUifvit atsändt ull ångbåren -Hedensiors att genast gå ned till Heden och hemta upp läkar Dn doktor Landelius, som har sitt boställe i den längre ned på andra sidan eltfven be-! lägna byn Boden. r detta ändamål mågsträcka af tillsammans 18 mil tillryggaläggas, men med nuvarande kommunikationsmedel kan densamma lyckligtvis förkortas till vida mindre antal timmar än milen utgöra. Landsväg finnes icke, ntan har man förut varit nödsakad ait sommartiden färdas i båt uppför strömmen, så att för en resa från Heden till Edefors, 7 mil, gått ett par dy Nu är det, som sagdt, annorlunda, och lä unde på jemförelsevis kort tid urt och ställe. Garfvaren B. skall för räddning hafva i första rummet att sin tjocka hufvudskäl, — en est p, som lände fler andra till nytta dessa bullersamma dagar — och dernäst lä aren. Jag tror mig ickeöfverskrida grannlagenhetens fordringar, då jag omnämner, utt doktor Landelius ådagalade en icke ringa grad af mod genom att hela lördagen uppehälla sig på platsen för våldet och genast vara till hunds, der hans biträde erfordrades, samt uppbjuda sin förmåga att lugna de uppretade sinnena. Fridstörarne sjelfva tycktes äfven respektera letta mod, ty någon förgripelse på hans person skedde icke. Detta är det hulvudsakliga af förloppet: vid den störda marknadsfriden vid Edefors. Man skall deraf finna, att visserligen någon itverdriit låg i de första underrättelserna, hvilka lägo till grond för telegrafmeddelanlet, men ä andra sidan äfven attuppträdet rit tillräckligt våldsamt för ait erfordra de åtgärder, som vidtagit3 för ordningens återställande. På södagen ankom rapport om förhållandet till chefen för kanalanläggningarne, kapten Schough, som torsdagen förut varit deruppe och funnit allt i god ordning samt derför samma dag begilvit sig derifrån. Kapten Schough, som har sin bostad i Heen invid den störe kanalanläggningen, reste omedelbart efter rapportens inhängande till Luleå, för att utverka order om truppstyrkas uppsändande, emedan raporten uppgilvit detta såsom enda medlet ut få slut på våldsamheterna. Till följd väraf utgick order till de i Neder-Luleå ocken förlagda fältjägare att vid Gäddviks ärjställe inställa sig måndags eftermiddaen kl. 3; hvilken order punktligt efteroms. Genom order pr telegraf från chefsmbetet förordnades löjtnanten C. O. Bergnan till truppens befälbafvare, tilldess löjtvant Ruthberg, boende i NederKalix, hann lända för att öfvertaga befälet. Löjtnant uindvall anförde truppen i första hand, eme lan löjtvant Bergman bor å Bodträskfors sågverk, nära 3 mil från Edefors. Trupben, som icke ansågs böra öfverstiga 50 man, skulle fortskaffas till Råbäcken, 3 mil från staden, med ängfartyget Gellivara, men fick vänta till kl. 10 på aftonen, emedan ammunition icke förr hann anlända från Piteå. Landshöfding Bergman och kapten Schough medföljde Gellivara, och truppen ankom : till Heden kl. 2 tisdagsmorgonen, hvarifrån färden fortsattes med ingbäten Hedensfors, som framkom till ort och ställe kl. omkring 11 f. m. efter att hafva lagt till vid Bodträskfors för aflemnande af ordern till löjtnant Bergman, som ler steg ombord och tog befälet öfver trupven. Innan affärden derifrån utdelades ammunition och gevären skarpladdades, emejan underräitelse mottogs under vägen, att xanalarbetarne nttalat hoteise om våld, ifall Hedenfors vågade lägga till, hvarjemte skrifvelse ankom till ten Schough från rbetsledaren vid Edeforekanalen, byggmästaren Norlen, hvilken förgäfves utvecklat rastlös verksamhet för atv -tilla oordninarne, att folket vägrade gå till sitt arvete och att Norltn icke såg annan räd än utt begifva sig derifrån, om icke trupptyrka genast ditkom. Vid Klusån sattes vät ut ifrån land och förnämste bonden i byn, benämnd kungen i Klusån, kom till idan för att anhålla om skydd, emedan let hade berättats att flera arbetare hade ymt från Ede!tors och man hyste fruktan ör dem. Flerestädes efter eltven uttalade olket samma farhågor, och närmare Edeors kom äter en båt från land med en chaktmästare osh tvenne arbetare, hvilka rade flytt, emedan våldsverkarne hotat dem ill Jitvet, om de icke ville deltaga i vållet. Litet hvar var temligen tvehägsen om nottagandet vid framkomsten, men detta var bättre än man vågat hoppas. Flertaet af arbetarne hade redan ålergätt ill ordningen och sitt arbete, ty de började väl belfara några allvarsammare följder, och lera af sjelfva ledarne af oordnivgen lågo :! och sofvo i kasernerna vid Stora Edet. Pruppen fördelades derföre: 25 man giorde halt vid Lilla Edet, der högqvarteret togs, och de öfriga aftågade till Stora Edet tör att öfverraska de oförberedda. Under väoen dit uppfångades 10 arbetare, som under bevakning afsändes till högqvarteret, och de öfriga ledarne togos i kasernerna, så att antalet uppgick till 35, hvilka alla samlades vid högqvarteret och derstädes yevakades. Vid det förberedande förhör, som hölls med dem på eftermiddagen, frivåfvos nägra, men närmare 30 häktades. Några af de värsta orostiltarne saknades ikväl och det troddes att de rymt nedät andet för att komma nndan sädernt Mva.