komst. Man hade äfven tillfälle att se på fleras hufvuden svåra märken efter bataljen, och detta både bland arbetarne och bönderna. Före afresan från Edefors, som skedde onsdags efiermiddag, sammankallades arbetsstyrkan och landshöfding Bergman höll ett tal till dem, deruti han framhöll det brottsliga i deras uppförande och varnade dem för de vänner, som ville anses för hederligt folk, men icke aktade för rof att för slem vinningslystnads skull ockra på dem genom olaglig utskänkning af bränvin; och frågade landshöfdingen dem slutligen, om de ville lofva honom att hädanefter iakitaga ordning, hvarpå de med en mun svarade: ja. Helgden af detta löfte kommer utan tvifvel att sättas på prof, när bajonetterna försvinna och höstmörkret inträder. Ati bränvinet varit roten och upphofvet till detta beklagliga uppt.äde är påtagligt, men det blir en annan sak hvilka som gjort sig skyldiga till detta brottsliga ocker. Det skall möjligen vid den blifvande ransakningen ådagaläggas såväl detta, som huruvida norrbottningarne sjelfva i öfrigt gifvit anledning till det vilda utbrottet. Länsnotarien Hedström, som erhållit förordnande som domare i denna ransakning, har i dag afrest till Edefors, och jag hoppas blifva i tillfälle att meddela ett troget reterat af de upplysningar, som vid ransakniogen vinnas.