och för sig betraktade innefatta bevis om ett motsatt förhållande, polismästaren i allt fall emot sitt bestridande af all vetskap om tilldragelsen, då den timade, icke är på något sätt lagligen förvunnen om sådan vetskap och honom följaktligen icke kan läggas till last uraktlåtenhet att berörda våld afstyra eller beifra, och som, hvad angår dels litteratören Minnichs angifvelse det polismästaren aftonen den 7? Mars skall å Gustaf Adolfs torg med en käp eller battong slagit i hufvudet en person, då denne, hvilken på polismästarens befallning blifvit gripen, sökt undkomma konstaplarne, äfvensom sedaare på aftonen å samma torg icke allenast befallt poliskonstaplar att slå hvilkeu helst de träffade, utan äfven sjelf utdelat en mängd slag å dervarande personer. till en del riktade åt dessas hufvuden, samt vidare å Stadssmedjegatan befallt konstaplarne att slå:en mängd frediigt gående personer, af hvilka en del trätfats i hbutvudena och flera till följd af slagen fallit omkull dels skräddaren Klercks och snickaren Johan Ericssons angifvelse det polismästaren samma aiton skall såväl å nämnde ställen som å Norrbro på enahanda sätt förgått sig — och dels perukmakaren Carl Ericssons och snickaregesällen Petterssons angifvelse det polismästaren nämnda afton skall å Westerlånggatan befallt honom åtföljande konstaplar att slå personer, som icke på något sätt störde ordningen, och jemvällemnat utan afseende af konstaplar begången hos polismästaren anmäld svår misshandel — Minnich, Klerck, Johan Ericsson, Carl Ericsson och Pettersson, såsom ofvan är förmäldt, inför k. hofrätten förklarat det de icke ville för egen räkning vidhålla dessa angifvelser eller söka leda dem i bevis. samt Klerck, Johan Ericsson, Carl Enesson och Pettersson jemväl rörande de af dem anmälda tilldragelser hos k. hofrätten munt ligen aflagt berättelser, de der i väsentliga delar skilja sig från och innefatta återkallelse af hvad de uti sina af andra personer uppfattade skrifter till justitiekanslersembetet emot polismästaren angivit, och för öfrigt några omständigheter till uppgifternas bestyrkande icke förekommat ; alltså anser jag advokatfiskalsembetet sakna anledning att, i afseende å berörde utaf enskilda personer gjorda framställningar, emot herr olismästaren Wallenberg föra någon vidare tavensom å embetets vägnar vördsamt hematt i öfriga nu antörda delar af målet ställes, anmärkningarne icke må till någon påföljd för ! hr polismästa:en föranleda. Deremot och i enlighet med hr justitiekanslerns I fordrande. ligger jag hr polismästaren till last, att aftonen den 7 Mars 1864. önskönt hr öfverståthållaren till upploppets dämpande redan påkallat krigsmanskap och folkmassorna derefter icke, såvidt den i detta mål hållna undersökning utvisar. begått våld eller yttrat sådant hot, som innebar trängande fara, den der utan afvaktan bå krigsmanskapets ankomst borde afvärjas, poismästaren icke desto mindre och utan medgifvande af hr öfverståthållaren, straxt efter det dennes reqvisition å militärstyrka afgått, anbefallt polisbetjeningen att medelst användande af sina tjenstbatonger skingra de trotsande folkhoparne, hvilket jemväl gått 1 verkställighet. Härförutan har vid undersökningen förekommit : dels att. efter hvad hr polismästaren äfven medgilvit, då af den folkhop, som aftonen den 6 Mars 1854 från Blasieholmen strandvägen följde efter polismästaren och tre honom biträdande konstaplar till Gustaf Adolfs torg, derunder dessa voro utsatta för lvarjehanda förolämpningar af i den påträngande massan, en person efter det de i kommit fram till operahuset invid torget gaf en sid polismästarens sida gående konstapel en stöt i nacken, så att denne föll framstupa, samt då polismästaren, som dervid skyndade efter den Hyende våldsverkaren, af andra mellankommande personer hindrades att fasttaga honom, polismästaren, på det gerningsmannen icke skulle gå onäpst. med en käpp tilldelat honom ett hastigt slag å ena sidan af nacken; dels att, efter hvad hr polismästarens ofvan omförmälda rapport innehåller, vid verkställigheten at polismästarens påföljande afton den 7 Mars gifna nyss anförda betalning till polisstyrkan att skingra folket, den afdelning af polismän, hvilken med anledning häraf, under högsta befäl af polismästaren sjelf, genomtågade Stadssmedjeoch Westerlånggatorna, derunder användt sina batonger jemväl emot enskilda personer, som varit stående i mynningarne af de till dessa gator löpande gränder. och detta endast för oqvädinsord, men icke derför, att samma personer skulle föröfvat något vald vare sig å egendom eller annan person, för hvilket olagliga förfarande, såsom utöfvadt i polismästarens närvaro eller med hans vetskap och samtycke, ansvaret måste drabba ätven honom; dels att, sednare samma afton, vid polismästarens och honom följaktiga konstaplars ankomst till Köpmantorget, ehuru der icke då funnits nä: gon folksamling, utan endast få personer vart å torget ssnliga och dessa icke på något sätt fridstörande. polismästaren likväl, enligt sammanstämmande intyg af flera vittnen, ropat slå, slå, hvilken befallning dock icke, såvidt utredas kunnat, kommit till verkställighet; dels att, vid eller kort efter meddelandet åt poliskommissarierna af öfverståthällareembetets beslut den 8 Nars 1864 om sättet för stillandet at då jemväl befaradt u plopp, polismästaren till dem jemväl haft yttrande, hvilket, om det ock icke utgjort en befallning, Jikväl uttryckt önskan af polismästaren om användande, för antydda ändamål och i vissa uppgifna fall, af annat och svårare våld, än som var med samma besiut öfverensstimmande, och dels slutligen, att icke allenast polismästaren mewtgifvit att, sedan han auttonen den 8 Mars 1864, med anledning af då förefallna cordningar, ingått å ett näringsställe vid Jakobs Kyrkogata och tillsagt om lJokalens stängande, samt då, under dervid å stället uppkommet tumult, polismästaren fått ett våldsamt slag å ena handen, möjligt vore att polismästaren eraf låtit förifra sig till utdelande af något slag, med sfseende hvarå polismästaren och efter det han erfarit ait vid samma tillfälle åkaren Carl Andersson blifvit slagen. honom derför godtgjort; utan äfven ett i målet edeljgen hördt vittne intygat att, sedan polismästaren jemte några konstaplar ä när ringsstältet inkommit, polismästaren tillfogat:bemälde Åndersson tre slag, af hvilka ett träffat huivadet. samt ett annat vittne likaledes vitsordat att, efter det polismästaren befalit krogens stängande, slag med batonger blifvit der utdelade. genom hvilka jemte öfriga förekomna omständigheter lärer få anses vara till fallo ådagå lagdt, att vid nämnde tillfälle åkaren Andersson är vorden, på sätt denne och ett af vittnena sam manstämmande uppgifvit, af polismästarep miss? vandlad, hvaremot polisniästaren å sin st: icke ens påstått, ära mindre sökt visa, att det vid er och hans bitardent int ae näringsstället uppkomna våkisamnmyg räde? varit på något sätt förorsakådt at Ande Roller öteiga der varande gäster. hvilka alla synas, snart: sagdt, ögonblickligen hafva åuydt fillsägelsen att förfoga sig derifrån ! Hr polemästaren Wallenberg har således vid ifrågokomna tillfällen, under utöfninger af sin belartning såsom polispersona!ens närmaste etief, ; flera fall dels gifvit denna personal obehörigal och jemväl i öfrigt jagstridiga befaällningar eller att emot andra samhällsmedlemmar våld, dels sjelf svärt förgripit sig, då näs i afsigt att utöfva honög) Icke tillkommande straffrätt, pientligen slagit en By; ende brottsling, samt vidare och ännu mera. då polismästaren på enahanda sätt misshandlat annan person utan någon å dennes sida dertill gifven anledning, dels ock i fall. der af polis äl volism