Aftonbladet – 2 augusti 1865, sida 3

sior del al vattnet och derigenom til! iromma för sig sjelfva, men ttill skada för Edefors-Itisket hindrat laxem att komma vidare. Staden ligger också, .med anledning deraf, nu i process med flera andra laxtiskeegare och har vunnit vid både höradsoch hof. rätt, men afbidar högsta domstolens utslag. Det är förbi denna fors, som gräfningar för en kanal nu pågå. ÖOrfra delen af forsen och landet derinvid benämnes i almanachan Öfra Laxedet och af ortens befolkning Stora Edet, då den nedra delen deremot kallas Lilla Edet. Afståndet från Luleå utgör 11 mil och kommunikation underhålles både ofvanoch nedanför medelst ångbåtar, ar hvilka den som går mellan Laforsudden i Hedens by och Edefors bär namnet ?Hedenslors?. cch den som går vanför Edefors till det 240 mil deriträn 2 cken :n för den tillämnade jernvå vare — kallas Edefors?. Vid edet bildar elfven en större bugt,, och här har ängbåten Edefors sin landningsplats. Landet in vid cliven är der läg! och markuadsplatsen är der belägen, men det uppstiger temligen brant några alnar drrifrån, och uppe på höjden, hvar no utsgten öfver den slingrande floden är ganka vacker, ligga ett par byggnader, som fir nä de begagnas som kaserner för en 1e! af den till omkring 250 man uppgående trbeisstyrkan. I Fredagen den 21 Juli s marknad hällas på detta st ne: förut hade besökare in it fig och upp-; slagit tina stånd. Köpmännen från staden; besöka marknaden hultvudsakligen för att! som allapptia tillfälle levereras, ! men en del har visserligen ätven varor till försäljning med sig. Ryktet om den pågåcude kanalanläggniugen hade dessutom ditlockåt längväga spesmlanter. Bland dessa; befunno sig äfven några tyskar med hva:jehanda kram, och den aflägsna ortens be folkning skulle till och med trakteras med musik från ett positiv och få tilliälle att kasta en blick öfver den civiliserade verlden medelst en kosmorama, som en gammal, flerestädes i Sverge bekant, kosmopolit of den germaniska racen vid namn Schenck derstädes hade lt. Tyvärr skulle icke utgången mo beräkuvingerue! Redan aitonen visade sig symptomer till kitslighet hos kanalarbetarne och till en groende fiendtlighet mellan dessa och ortens befolkning, hvilka grupperade sig under benämningen sörländningar och norrländningar. Frediagemorgonen började dock komrersen, men det var ett elakt förebud, at marknacdsnöjet börjades med ett litet extra nappatug mellan kanalarbetarne inbördes. Detta var likväl afringare omfänvg och kortare varaktighet. Istället började de vända sig mot ett och annat stånd och bedrifva hvarjzbhanda ofog med deras innehåll. Ett synnerligt föremål derför var en af tyskarnes sami ett annat, tillhörigt en garfvare R. från Luleå. Tyskens tålamod tog snart sht och han gjorde sig olyckligtvis skyldig til den obelänksamhe-j. ten att hota orostiftane med en revolver samt alsköt ett löst kott i luiten för att skrämma dem. Dett: hade den gifna följden att ännu mer upreta fem och raseriet nådde sin höjd, när traxt derefter garivaren R., som hade sit stånd midt emot tyskens, sprang öfver gatan och med den sednares revolver afsköt ännu ett löst skott. i Detta var som en väntad signal, ty frånj: denna stund utbredde sig oordningarne på alla båll. Na började ett sienregn mot dej begge nämnda stånden, hvilka omsider skola l ha rifvits i bitar och en god del af varorna blifvit förstörd. Ståtndens egare räddade sig med knapp nöd. Garfvaren R. lyckades undansticka sig tilll ett annat stånd, hvarest han fick ligga dolld på golivet underen hop kar och kläder m. im., och der han tilibragte fruktansvärda stunder under det förbannelser höjdes mot och rundt omkring honom, tills en båt hunnit göras i ordning, till hvilken han oskadd undkom, hvarefter han fördes till den ?4 mil deröfvanför belägna byn Storsand. Emellertid vände sig väldet älven mot andra stånd och sndra personer. Stenar började hsagla in i dem och deras egare funno rädligast att slå igen dem, det ena efter det andra, en del efier att halva varit öppnade blott en timme. Också kuude en i sig sjelf så fredlig och nyttig päringsgren som handeln hafva föga trefnad bland en hop förvildade menniskor, hvilka under tjut, svordomar, hotelser, slag) och stenkastnivg gjorde allt för stort ingrepp i dess fria utöfning. De fredliga lappmarksoybyggarne öfverföllos och misshandlades. Eu ung, vacker flicka, dotter till en nybyggarelapp, släpades till skogen under uppgitvande ua! hjertslitande rop. Dål bemannade sig några unga, raska nybyggarelappar och ilade henne till hjelp samt lyckades rycka henne ur rånarnes händer. En gartvare B. från Luleå erhöll, under det han stod fr mför eit stånd, nägra slag som störtade honem till marken, ocn då han krypande på knäen försökte undkomma, förföljdes han af en vildsint karl, hvilken med eu sten tilldelade honom flera elag i hufvudet, som . beröfvade bonom medvetandet. Medyttersta möda kunde tillskyndande personer föra honom ned till ångbäten Edefors, som låg med ångan uppe hela tiden och hade fullt upp att göra med att fortekaffta gods och tolk till Storsand, dit de flesta af de främmande besökarne togo sin tillflykt. De som höllo längst ut voro en mössförsäljerska från Stockholm, en flicka från Luleå, som hade sockerständ, och en ilförsäljare från Umeå, men sedan mössorna karamellerna och ölet började falla bäst i smaken, då de kunde bekommas utan betdning, då sockerflickan sjelf icke var rätt siker till sin person och ölbuteljerna fingo dmsa efter fridstörarnes kommando, så blefro äfven dessas stånd igenslagna och de selfva togo till reträtten. En bondqvinna med ett larn på armen erhöll ett slag öfver pannan, som fällde henne till marken. En missa folk af män, qvinnor och barn från kringliggande trakter tog sin tillflykt omburd på ångbåten Hedensfors, som låg vid Lilla Edet, och nedstutvades i lastrummet. Då kanalarbetarne förmr ER