Aftonbladet – 8 april 1865, sida 2

Gud för att man nu vet, att flera kunn: göra det. Dagen blir skummare, middagsbrasan ä nedfalnad, qvällsbrasan är ej ännu tänd och snön faller ännu lika tyst och lätt utan för stugufönstret. Den ena efter den andr: kommer in frön lögstugan, iklädd deny: helgkläderna. Till slut är iogen, som ej ä) tvagen och har de rätta gästabudsklädernt på. Elden reses af två-alns långa träd up emot skorstenen och folket samlas omkring den öfre bordsändan, en stund väntande pi riksdagsman och hans hushåll, som nu, lik som i fordna tider, samlas här på jul qvällen. Der sitter Margreta närmast fönstret oc tyckes vända hufvudet utåt för att span: efter de ankommande, men i sjelfva verke har hon mera ögonen på de två, son sitta midtemot henne vid andra ändan a bordet. Det är en vacker, Jjuslagd adertonår yngling, med grå, milda ögon och ett änn mildare leende, troget lik den, hon såg pi sin första midsommarsvaka. Och det glä der Margreta mycket, att se, ty äfven hor har gjort den erfarenheten, att morgon drömmarne mot eftermiddagen blifva mersg klara och lefvande, än allt hvad man un. der den starka middagshettan har verkai och tänkt. Det är Herlogs son, som sitter midtemoj henne och lutar hufvudet mot handen, un der det han med den andra handen vise någon, som står bredvid honom, målnin. garne i en gammal bilderbok, just densam. ma, gom han fick en jul för eltva år till. baka af sin så högt tillbedda vän, Gunerus Friberg. Den, som står bredvid och får se, är er liten mörkögd, mörkhårad, underskön flicka, omkring eltva år gammal, som, efter sju års fruktlösa efterspaningar, af ödets egen skickelse en gång kom ensam, gråtavde och vilsekommen till husmodrens i Nedre Prestsäters dörr. Margreta hade till att börja med ingen aning om, hvilken stackare det var, som hon tog till sig vid härden, värmde och mättade. Först efter upprepade frå gor efter flickans anhöriga, fick hon af denna veta, att hon inga sådana hade. Hon hade en lång tid följt en mycket gammal moder, sade hon, men den gamla oldmodren låg stel och kall en morgon i en lada,