Aftonbladet – 8 april 1865, sida 2

gälla äfven folken emellan — och det kan; väl ej bestridas, att den det gör — så böra vi ock afsäga oss den sjelftagna rätt vi utöfvat, att, om ej medelst eftertryck dock medelst öfversättningar, plundra de stora litteraturernas marknad — de franska, tyska och engelska författarne och förläggarne; ehuru vi visserligen ej genom ett reciprokt förfarande å Englands, Frankrikes och Tysklands sida vinna på långt när samma fördel, som den vi åt dem bereda. I detta fall hafva, såsom der föregående talaren äfven anmärkte, både Danmark och Norge gått framför oss, i det i det förra landet genom förordningen af den 7 Maj 1828 ochi det sednare genom lagen af den 13 Sept. 1830 eftertryck af skrifter, hvartill främmande staters undersåter ega förlagsrätt förbjudits vid lika ansvar, som för dylikt ingrepp i egna landsmäns rätt är stadgadt. Vida angelägnare, än en lagstiftning som under vilkor at reciprocitet skyddar vår litteratur mot eftertryck i öfriga länder, är emellertid en såca som gjoris till diskussionsämne vid denna sammankomst, att inom de tre nordiska länderna ej blott eftertryck — som ej synnerligen ofta förekommit — utan äfven, och framförallt, öfversättningar till svenska från danska och norska eller tvärtom förekommas. Ty i detta bruk att öfversätta böcker från en nordisk dialekt på en a.nan ligger ett betydande hinder mot den nordiska litteraturens uppblomstring. Vi böra nemligen söka arbeta derhän, alt svensk, no sk och dansk litteratur blir en till sina förnämsta produkter gemensam litteratur, som söker sin publik bland 7 å8 millioner men: niskor, i stället för bland 4 eller haltannan millioner. Men deremot är det nu rådande öfversättningssystemet närrdt af ochi sin ordning skänkande näring ått den falska föreställningen om svårigheten t.. ex. fören svensk att utan egentligt studiium förstå danska och norska, ett hufvudsaksdligt hinder. De talrika folken äro ställda under vida fördelaktigare vilkor, än de små, ej blotti den mening, att större materiel kraft står de förra till buds mot kränkning af deras iätt, utan ock i det afscendet, att hela det andligt-nationella lifvet på den politiska utvecklingens, på vetenskapens, litteraturens och konstens område kan rikare, mängsidigare, mera sjelfständigt och mera kraftigt växa fram hos de förra än hos de sednare; på nationalandanss kraftfulla utveckling beror väsendtligen iolkets yttre kraft och styrka, hon är det politiska oberoendets fasta borg. Hvad särskkildt angår nationallitteraturens roll i detta hänseende, är den ostridigt af allra största vigt. I na ionallitteraturen, om den kan och får sjelftändigt utbilda sig, ej blott afspeglas nationens väsende och karakter, wtan i och genom den blir ock folkegendomlighetens dugande kraft utvecklad och befistad. Derföre är det af så stor betydelse, att den på allt sätt främjas, att den ej urdantränges af eller lefver af lån ifrån eller nedsjunker till efterlikning af främmande litteraturer, af en främmanre andes skapelser. — Men tiflan med de stora litteraturerna, med verldsspråkens litteraturer, är vår för de små nationerna; den läsande publikens fåtalighet nedtrycker författarehonorarierna till en obetydlighet, det vetenskapliga och vitira författarskapet, som lätt blir ett yrse som föder sin man hos en nation om 40 millioner, har en vida svårare ställning hos ctt folk om fyra. Så visst som 8 är mer än 4, skulle det emellertid vara ett stort steg, om den svensk-norsk-danska litteraturen blefve till sina väsentliga alster .en gemensam nordisk, ej längre splittr.d i tre delar, begränsade inom hvar sitt af de tre länderna, Erzsänner man vigten af detta mål, såsom man torde kunna göra ifven oberoende af alla skandimaviska synpatier eller sträfvanden, så borde man förena sig att ju förr desto hellre använta de medel, som dertill kunde bidraga. Till sådana medel räknade talaren skolundervisning i brödraländernas språk, hvilken ock hvad de högre elementarläroverken angår är hos oss genom lag påbjuden, om ock ej på alla ställen så skött, son man af skollagens bestämda föreskrift kunnat ega an!edning att vänta. För det andra skulie en förbättring af de oefterrättliga bokhandelsförbindelserna vara af stor nytta; man skulle kunna anföra en massa af exempel, huru den alltför vanliga omöj lighete.: att få danska eller isynnerhet norska böcker hämmat och till slut qväft köpoch läslusten. Af Nationalföreningen liksom af Skandinaviska sällskapet i Kristiania var nu en åtgärd vidtagen, genom deras petition till K. M:t om inrättandet af en paketpost, af hvilken man kunde vänta goda trukter. För dettredje hoppades talaren, att vid de högre läroverken en god del af läroboks-litteraturen måtte blifva gemensam, så att man vid de tre rikena sskolor beslöto sig att använda de bästa läroböcker, som funnes att tillzå, oberoende af på hvilket af de nordika tungomålen de äro skrifna. Då språltudiet vid läroverken integer ett så betyande rum och följaktligen språksinnet tidgt skapes, då läsning af brödrafolkens språ eger rum inom hvart och ett af de tre länlernas skolor, vore detta yrkande fullt bebgadt. ElEE EES a då de skulle stiga upp och vandra vidare. — Sedandess hade hon varit bland elaka lösning af den fråga, om — AA Ar ler är det mera rimligt, att låtaskolgossen