Aftonbladet – 13 mars 1865, sida 2

händerna i sidan, och lät sina ögon spruta eld öfver honom. Men han aktade icke att svara henne, utan sade till mannen: Agathas och min affär skall vi två sjelfvs göra upp. — Jag tar icke vittnen på mina ord.? ?Du vill väl icke ge honom lof att. ensam med henne aftala det?? frågade Majsen sitt lifs stöd. Höfdingen var icke het af sig, så snart det ej gällde honom sjelf. Han räckte fram på en spetsig knifudd en stekt fläskskifva till hustrun och sade: Det må att börja med bli deras sak. Hjelper det ej, så skall jag ta mig henne om hand. Det har jag lofvat henne. Men de äro ett så äkta folk, som vi, min hulda maka! Och en enslig stund bör man ej förhålla sälla makar, om de vilja söka den.? Derpå följde en liten tystnad under det samtliga åto; och Gunerus, som afslagit att äta med, hade ej annat att göra, än att betrakta samtliga sällskapet. Han upptäckte främst en smärt sjuttonårs yngling, som stod bararmad stödd mot ett träd och med handen vårdslöst ref bladen af en närstående buske, men lät den äfven som oftast fara bort i håret på en ung stamdrottning. Hon var icke så fager som Agatha varit, men hon var nu yngre, och, lik Agatha i fordna dagar, tycktes hon vara mycket fjär för dylik behandling. Hon hade tydligen sin lilla stolthet; men vågade dock ej att flytta sig. Då Gunerus såg detta par, kunde han ej undgå att tänka på sig sjelf vid den åldern och huru sorgiritt hans lif då var, emot nus. Då måltiden var slut, tog hustrun upp Agathas barn, som just nu vaknat och som den unga modren en stund förgäfves sökt