Aftonbladet – 14 februari 1865, sida 2

bjuda mig någon säker körsven i gården. ler — kanske jag blir nödd att stanna.t Dermed nedlades frågan igen tillsvidare och dan-ebalen pågick med ohejdad ifver. Margreta dansade här på brodrens bröllop mer än hon hade gjort under alla de sednare åren, och det var nästan ingen vals, som icke en slägtinge till bruden eller en gammal bekant till brudgummen fick själfvent på. Gunerus dansade endast de danser, som de mera danskunniga i laget skola bestå bruden, brudpigorna och bruusätan. Dessem llan och derefter satt han qvar på sin bänk, såg på den unga varma hustrun i danstn och väntade slutet at dagen. Och detta slut kom ärdtligen. Spisninen var slut och det återstod endast att ansa kronan af bruden och att hissa brudummen och derefter indraga honom i de gifta qvinnornas krets. Bruden gaf sin krona efter öflig sed till brudsätan, prestgå dsmamsellen, och de på togo alla ungersvennerna brudgummen fatt och kastade honom upp och ned som eu hösäck emellan sig och taket. Då han åter kom på sina ben, tramträdde alla de gitta qvinnorna m: d Margreta i spetsen och efter mycken täktning, skratt och skri vunno de slutligen segern och hade hon:m inne i sin ring. Och nu var bröllopsdagen slut, och nu mätte Margreta besluta sig om hon skulle börja att taga afsked eller ej. Hon hade slutet ej sett till Gunerus; men C rlohan sade att han var nere och såg till västen. Hon kunde icke börja att bjuda aget farväl, tyckte h n, innan hon ännu :u gäng hade sett houom. Då hon kom gående ur dansstugan, för tt bege sig midtötfver till det rum, der henes ytterkläder voro, för att se till att de