en tid i höst och derförut. — Vi gingo till skrift hela hushållet tredje söndagen efter trettonde, och det var godt att så alla följdes åt. Jag tänkte på om du hade varit med, men så är det kanske ännu inte sådant gry i dig, att du hade varit rätt med om det i allt fall. Gossen vår är frisk också, och läser för Herlog, som nu har fått det betinget, sedan han intet annat kan röra sig med. Eljest gär arbetet i huset sin gäng. Jag har uppe en lärftsväf, men det var nu dumt af mig, midt i vintern, för det går af femton trådar i hvart slag. Abla spolar och sjunger på den Niklas-visan: -Se ej på de ögons himmel.t -—— Jag måtte tänka ibland, att det hade varit så väl, om du eller någon anovan hade velat tyckt om den tösen och skrämt bort den skräen, för han går väl och ställer till något galet till slut; och förr blir hon kungesa, än hon blir matmor i huset. Erik bad Carl-Johan i söndags att när han skritver till dig, skulle han helsa dig så godt. Nu gör jag då det. Och nu fär du aldrig mer bref från mig, men skrif till Carl-Johan, bror min, och lef så väl! Margreta 3 Prestsäter. Söndagsafton den 4 Februari 18.. P. S. Här vill Carl-Johan taga vid ett stycke?. ?Min käre Gunerus! Ditt bref fick jag riktigt på samma gång som fars; men jag vill inte skrifva något svar, för nu är du så dritven, att du får ordena till att ligga på sida och för mig stå de ännu rakt uppföre, så att jag måtte skrifva med venstra näfven, om jag kunde få dem stupe. Ja, du må riktigt säga oss, om det är en sanning med det pratet, att du skulle komma häråt för längre nästa år. Far ville inte nämna det till dig förr än han får veta litet mer, sa han, och då skulle gubben säga sin tanke. Käre du, du må inte skrifva till Margreta, för far kom in, när jag tog upp brefvet — jag