Aftonbladet – 12 januari 1865, sida 3

såg att Gunerus, trots sin föresats, genast mörknade. Det är godt att se det du ser så nöjd ut?, sade Gunerus litet öfvermodigt, men ej retsamt, jag tänkte nästan att du var missnöjd på mig.? ?Du var så vild sist och icke riktigt vid ditt humör, men det skall vara glömdt.? Det kunde väl ha varit bättre för mig om jag inte rört vid dig?, sade Gunerus, litet slagen af den andres undfallenhet. Ja, en annan borde också veta, att du ibland är som en galen hund, som en inte törs springa för en gång.? Ja, så är det; men du kan också låta bli att prata mer om det qvinfolksbelätet, som du vet att jag inte vill mer, än du.? ?Mig syns det?, sade Niklas, Catt hon är ganska täckelig, hon Abla! Och välväxt och välfödd är hon med. Till och med herregärdsdrängar, som äro så fint folk, vända sig om i kyrkan och se på hennes ädla behag, som soldat Hugg i verlden sö !? Ja, det må de göra, men jag gör det inte! vidblef Gunerus. Men kors, det är inte något ondt med henne !? inföll den andre, fast hon echåar litet med manfolk. Det är snarare ett under, att hon är som hon är, med en sådan mor. Du har väl hört det, att mor hennes gifte sig till sist, för att få en säker far will barnena, och lät så gamle Slögren ) rida för hela. rusthållet !? Ah! de prata fånetal, ungtuppar, som de ha vettet till!? inföll nu gamle Andreas. Abla är så hederlig af sin födelse, som du. ) Af misstag har hittills i följetongen influti namnet Högrens-Anna, som skall vara Slögrens Anna, hvilket härmedelst rättas af Korrektur-läsaren.