Aftonbladet – 12 januari 1865, sida 3

Men kardinalskälet, och det mest slående, eller åtminstone det mest pikanta argumentet mot hr Westfelts ansökan ligger onekligen deri, att under det krigskollegium allra ifrigast sjelf sysselsatte sig med att utrusta armen för de befarade krigseventualiteterna, så gaf kollegium K. M:t vid handen att frågan om armåns mobilisering ioke förtjente att tagas i närmare betraktande? . Detta argument — man skulle nästan kunna tro att det hemtats från Stockholms stads höglofliga justitiekollegium — tog skruf. Den 3 Maj reso!verade K. M:t att generalmajor Westfelts ansökan — lemnades utan afseende.? Krigskollegium kan visserligen hafva sitt hufvud för sig i fråga om armens mobilisering och mera sådant; men deri ligger intet berättigande, än mindre något stöd för ogillandet af en åtgärd, som hvilar på en riktig princip. Såsom ofvan blifvit nämndt har regeringen ofta samtyckt till civilstatsboställens bortarrendering för viss längre tid. Erfarenheten har bekräftat nyttan deraf både för boställsinnehafvaren och bostället. Skulle icke nu denna erfarenhet kunna tagas till godo äfven i afseende på militärboställen, åtminstone de större? Eller är det möjligt att idkandet af jordbruket, som befunnits hinderligt för den civile embetsmannens tjensteutöfning, deremot skall vara nyttigt för männen af krigaryrket?