Aftonbladet – 8 januari 1865, sida 2

häktet för det tygstycket på marknan sist. De ha annars sagt, att hon vid detta la fer satt inne i Wenersborg på vatten och röd. I alla fall hör en ändå mindre af stölder när ingen annan än Albertina är i grannskapet. Hon får visst ta på sig de andras synder med, fast hon väl kan ha nog af sina egna, tänker jag. Hon är visst inte så litet känd med Friberg här, hon!4 inföll Abla. Hon stod qvar i förstugan en stund och talte ett par ord med mig. Hon var inte fri för att vilja veta litet smått huru han hade det stäldt för sig. Hvad sade hon om honom? frågade Margreta med oförställd nyfikenhet. sJa, se det blef då inte jag slug på, svarade Abla. SHon sa bland annat, att Gunerus Friberg var två år äldre än hon, och hon var sexton år. Men sa inte han sjelf här i höst att han bara var sjutton år? Hon svor på att han var äldre; men det ville han visst inte vara vid, mente hon, när han nu skulle läsa för presten. Skulle han, Gunerus, vara så gammal?? sade Erik. Var det lik sig; nej dä! sMen jag skulle trott det utan att jag hört det, sade Mwgreta. För resten har han sagt, att han inte så rätt kan säga det.s sDe ha den der galna, ovetna, ofärdiga menniskan med sigt, återtog Abla. Hon kan då skrämma lifvet ur folk när hor kommer. Hon sa, Albertina, att de dre henne på en kälke, och om en vill att hor skall bjuda sig till sjelf någon gåvg — för hon kon gå, fast hon inte har folkkropp — så ryker hon på dem, spottar dem 1 an: sigtet och rilver dem. Friberg här, hade hon en natt på fjellet så godt som slidt i trasor; men hån tuktade henne den gången, och allt efter det hade ingen så