Aftonbladet – 13 december 1864, sida 2

in på gården till Andra gardets kasern, der en solbrynt ljushårig ung löjtnant stod som bäst inbegripen i den angenäma och pikanta sysselsättningen att exercera rekryter. Det är då tusan att du aldrig kan lära dig gå, din långa bondanka eller änkbonde?, skrek den unge officern halft förargad till den närmast stående rekryten, en rödmosig, välgödd upländning. — PDin dadda måtte ha, varit bra försumlig, min tjocke vän, hon bar säkert aldrig sagt dig, att du af Vår Herre fått ben och inte Törklum ar... Och du dåt.,. Högra foten fram!... Sticker du inte fram venstra foten igen, du — Harald årfager derboria — iag 8 dublle image kors me nde kr på dig så de skola komma att lysa ändå Värre än peruken. — Den unge knektens jovialiska min stod i uppenbar strid med den barska ton, han troli en ansåg sin pligt fordra att antaga. Till rättning?... Framåt, marsch!... Höger om, hör niinte, edra mulåsnor, höger om 1? — Härvid gjorde löjtnanten sjelf höger om vändning semt befann sig sålunda ansigte mot ansigte med den civilklädde unge mannen, hvilken undertiden närmat sig exercisplatsen. pdvard, ser jag rätt — är det verkligen du? utropade den unge officern, och hans öppna, käcka anletsdrag lifvades af den inverligaste glädje. i De tvenne männen skakade trofast hvar. andras händer. Har du varit i Stockholm länge? Blott en mänad. Och du? Jag kom hit i förra veckan ; menhar redan hunnit tröttna på Stockholmslifvet samt ångra att jag tog transport hit. Hvad gick du in på för regemente? Var det inte på husarerna?4 . Nej, på norra skåningarne. Farmin hade