Aftonbladet – 13 december 1864, sida 2

företogo sig höromdagen arbetare derstädes att göra ett strike, hvilket dock icke hade svårare följder, än att vid Stripagrufvan alla arbetare skyndsamt ätergingo till sina arbeten och äfvenledes de flesta vid siltvergrufvorna. Nedsättningen i arbetslöner och dagspenningar var en obetydlighet, så att, synnerligast med afseende på nuvarande låga priser a lefnadsförnödenheter, arbetarne icke på minstafsätt äfventyrade sin goda bergning. Nee Såsom telegrafen redan meddelat, har den Demme-Trimpyska tragedien vått sin sista akt. Herman Demme och Flora Trimpy ha genom gift i Nervi i närheten af Genua gjort slut på sina dagar. Om denna sista sorgliga katastrof meddelas nu följande tillförlitliga detaljer. Flyktingarne uppehöllo sig från den 19 till den 27 November i Milano. Strax ef ter ankomsten dit uppsökte Demme en bekant, doktor B., och bad honom om skydd mot de honom förföljande fienderna. Dok tor B. herbergerade dem i två dagar i sitt eget hus och inlogerade dem derpå i en chambre garnie, hvilken de under falskt namn bebodde till sin afresa från Milano. Under sin vistelse i denna stad gingo de blott två gånger ut, båda gångerna på natten, hvarvid Flora var djupt beslöjad. Deme hade föregifvit, att hon led af den fixa idn att vara förföljd af någon, Då desön-: dagen den 27 Nov. på aftonen lemnade Milano, sade de, att de skulle återkomma följande morgon. De foro med sista bantåget till Novara. De hade i sitt rum qvarlemnat orent lione, handskar, strumpor och några böcker, som sannolikt tillhörde dok-tor Demme. Till doktor B., af hvilken Demme hade lånat penningar och några skjortör, hade denne sistnämnde skrifvit en biljett, hvari han äfven talar om de honom, förföljande fienderna, underrättar B. om flyktingarnes afresa från Milano och försäkrar honom, att fadern Demme skulle återgälda de lånade penningarne. Doktor B. skulle snart få höra talas om hans död. Till Nervi måste de olyckliga ha vandrat till fots från Genua. I Hötel Anglais, der de togo in, föregåfvo de, att de hade kommit för sent till omnibusen. En af gästerna i hotellet, hvilken var närvarande, dä de båda liken påträffades, har i följande bref meddelat några detaljer om deras död: Ett förfärligt sorgspel, som i går egde rum i det hotell, der jag bor, sysselsätter ännu min själ till den grad, att jag icke kan tänka på någonting annat. I tisdags afton, då vi kommo från middagen i matsalen, befunno sig en herre och ett fruntimmer med mycket distingueradt utseende i salongen. De sutto i soffan och läste tidningar. När vi gingo förbi dem, steg herrn upp och helsade på det artigaste på oss. Vi ansågo dem förnya pensionärer i hotellet. Herrn såg lidande ut, runtimret var sorgkläddt och mycket vackert. Följande da gen, i går, hörde vingenting af dem förr än kl. l 2 på eft. midd. Då sade till oss Gaspard, den gamle tjenare, som serverade oss: Jag tror, att de båda personer, som kommo hit i gör, icke lefva längre; ty vi ha icke hört ringaste buller i deras rum, ehuru vi bultat så hårdt på dörren, att vi skulle ha kunnat väcka upp döda, om det varit möjligt. Hotellvärden var borta. Hans hustru lät tillkalla husets egare, hvilken infann sig med magistratspersonen i byn och en läkare. Domaren förklarade, att det var stridande mot landets lag att med våld öppna en dörr förr än efter 24 tammars förlopp. Detta väckte stor uppståndelse; ett engelskt fruntimmer uppträdde dock mycket energiskt, förklarade att det vore högst oriktigt att dröja längre, i händelse de olyckliga möjligen ännu stode att rädda, och tvang sig till att dörren blef öppnad. De båda olyckliga voro döda. Båda hade aftaför sina skodon och herrn äfven sin rock. Han iknade en på bädden lugnt sofvande, hvaremot den unga qvinnan förmodligen i konvulsioner fallit ned på golfvet mellan de båda sängarne. De hade gifvit sig falska namn i hotellet; i deras rum fann man ett kort med namnen H. Demme och Flora Trimpy, hvarpå stod skrifvet, att fadern skulle betala alla utgifter. Man fann äfven ett bref med italiensk adress: al povero caro mio padre Demme? (till min olycklige älskade far Demme), allt skrifvet med blyerz. De hade ingen nattsäck och inga saker med sig. I penningar fann man endast ÅA centimer hos dem. dag äro de utställda Få kyrkogärden. Vi ha sett dem. I detta ögonblick tager en fotograf porträtter at dem.? AT nyssnämnda bref har schweiziska konsuln i Genua insändt afskrifter till förbundsrådet. Brefvet till Demmes föräldrar 1lyder: Ett varmt, innerhgt farväl; solen gick underbart vackert ned; måtte det vara ett godt förebud. Förlåten oss. Älsken oss. Vi sträcka bedjande våra händer mot er. Det är natt. Lefven väl, hafven tack för allt hvad I gjort för oss. Herman och Flora. Härtill hade Flora tillagt: ?Herman ligger döende; jag lider det rysligaste qval öfver att vaka hos honom, till dess döden är säker, och skall då äfven göra slut på mitt lif. Hafven tack för allt godt och all kärlek. Tillgitven, förlåten, er ännu olyckliga Flore.? — Derefter ytterligare följande ord: Herman är död. Farväl — förlåten min arma mor, trösten henne öfver mig.? — Brefvet till värden var skrifvet på franska språket och inne. höll en begäran, att brefvet till professor Demme målte fortskaffas så snart som möjligt, samt en försäkran att denne genast skulle betala värdens räkning. Detta bret var undertecknadt: Två olyckliga.