Aftonbladet – 22 november 1864, sida 3

ndra stlallen. Sol danska 1018et SKUlal na sottorparne i Petersburg och huset Hoheng ollern blifva allierade likasom mot polskalg olket, och Rysslands inflytande på danska D sonungahuset skall under alla omständig-d eter blott visa sig i en folkoch frihets-d iendtlig riktning. Om verkligen personal-d mionen skulle genomdriivas på samma tid ti om Glicksburgska huset träder i nära för-1s vindelse med czarerna — danska folketli kall visst icke skörda gagnet af denna vän-t kap, danska statens Oberoende? derige-!n wom visst icke befordras. b Men för Sverge-Norge skulle det blifvat rågot helt annat än om Preussen vore en-ä samt. Den svenske brochyrförfattarene yttrar med afseende ä storhertigens af OlIs enburg kandidatur, att hans tronbestig-s ning i hertigdömena skulle framkalla unge-u t f u n är följande poliviska situation. ?Ryssland skulle vinna fast fotfäste på en långt mot vester framskjutande punkt af kontinenten, och de slesvigska hamnarne stå öppna för!r ess flottor, eftersom herrskaren öfver deni ya staten, hvars nordliga hälft icke tillör det tyska förbundet, säledes : heller cke skulle vara förhindrad af detta från ut afsluta konventioner med Czaren. )stern skulle således komma vestern ett vodt stycke närmare in på lifvet, och då skulle tillika det första steget vara. tuget! att möjligtvis sednare vid gifvet tilltällel pemäktiga sig Danmark och kanske SvergeI Norge. — Mycket riktigt! Men kan fört. Jå icke se, alt situationen blir alldeles densamma, blott ännu mera hotande för Sverse-Norge, om personalunionen genomdrifves? Läåtom oss betänka att det endast san ske genom ryskt inflytande. Preussen skulle otvilvelaktigt helst behålla Holstein h Slesvig för sig sjelf, liksom det rimotvis får Lauenburg. För vestra Europa an det vara temligen likgiltigt, om Preussen råder omedelbart eller medelbart öfver de holsteinska och sydslesvigska hamnarne; hade vestmakterna velat hindra uppkomsten af en preussisk sjömakt, skulle de öfverhufvud förekommit inmarschen i Januari 1864. För Napoleon kan en sådan an nexion icke vara något så ovälkommet prejudikat, förutsatt att palionalitelsprineipen respekteras i Nordslesvig ; och för Danmark d. v. 8. danska folket, icke dynastien, skulle Slesvigs delning vara en stor vinst, som rikligen uppvägde att Preussen genast blefve omedelbar herre öfver gränslandet. Preussen skall således icke gerna understödja personalunionen. Österrike skulle kanske gerna se den ; men, vanmäktigt mot Preussen, har det endast det öfriga Tyskland att hålla sig till, och der skola folk och furstar täfla om ati skrika deremot, der skall man hålla på Augustenborgaren, åt hvilken också Österrike slutligen måste antagas skola gifva sin röst. Det blir alltså Ryssland, som måste befrämja saken, om den skall lyckas, Ryssland som måste genomdrifva den dels genom sin tryckning på hofren i Berlin och. Wien, dels genom att gifva de tyska makterna full rätt öfver den danska nationaliteten. Att det skall göra eller rättare gör sitt bästa, kan knappt vara något tvifvel om. Afståendet af de ryska anspråken, utvidgade till hela Holstein och Slesvig, åt storhertigen af Oldenburg, och den enligt ryktet nyligen inträffade rörelsen för att få Oldenburgaren att derifrån afstå, samt slutligen . tronföljarens förlofning med en prinsessa af huset Gläcksborg. är alltsammans fingervisningar i denna riktning. Blir Kristian IX hertig i Slesvig-Holstein, så får han alltså czaren att tacka derför. Men ser man då icke, hurudan Danmarks ställning i sädant fall blir? Skall Ryssland då icke genast hafva vunnit en långt mot vester sramskjutande punkt af kontinenten?; och icke blott Slesvig med dess hamnar, utan hela Danmark? Skall det vara någon möjlighet för att konungen af Danmark kan underlåta följa czarernas politik, så vidt han icke mäste följa Preussens? Men är det icke just på grund af detta dubbla beroende största sannolikhet för att Preussen och Ryssland alltid skola veta förena sig om, hvad Danmark bör begagnas till? År det icke största sannolikhet för, att medbrottsligheten i Danmarks förnedring ytterligare skall styrka det nödvändiga för undsförhällande, som grundlades genom Polens deluing, och som dessutom vidmakthålles derigenom att det preussiska junkerdömet och militärregementet har sitt väsendtligaste stöd i S:t Petersburg? Är det icke sannolikt att de båda röfvursiaterna slutligen skola förena sig om att dela Danmark? Dertill skulle ötverlåtelsen af de ursprundligen ryska anspråken på Slesvig-Holstein från Oldenburgaren till dynastien Gläcksborg bilda den naturligaste inledningen; ty hvad vore rimligare, än att Gläcksborgarne till ersättning tillförsäkrade Oldenburgska huset arfsrätten efter deras egen dynasti, icke till SlesvigHolstein blott, utan äfven till Danmark, och att då vid Gliäcksborgska husets utslocknande Oldenburgarne, d. v. s. Ryssland, alstode hertigdömena till Preussen? En bedröflig utsigt för svenskarne och norrmännen. Den svenske broschyrförfattaren säger på ett ställe i sin antiskandinaviska ifver: Vi höra obetingadt till dem, som hälla faran från öster?, hvarföre man så högljudt och så ofta basunerat, för en tom skräckbild, att skrämma de stora och små barnen. Ryssland är icke, och skall icke på länge komma i det läge, att det kas tänka på att sluka Sverge-Norge, Kolossens inre tillstånd är ett sådant, att han behöfver frid; och alla väsentliga intressen, som kunde bestämma honom för krig, ligga med predominerande styrka i det orientaliska Europa och i länderna vid Kaspiska hafvet. Norden hotas ännu på länge icke af någon fara från denna sida, om hon ej sjelf frammanar den? 0. 8. v. Huru? Författaren menar dock, att ett Slesvig-Holstein under Oldenburgaren skulle medföra en sådan fara. Men personalunionen skall hafva den med sig i omedelbar följd, och denna lösning försvarar han. Besynnerligt är det också, att han och så många af hans landsmän hafva glömt de ryska intrigerna i Finnmarken, mot hvilka garantitraktaten af den 21 Nov. 1855 afslutades mellan Sverge-Norge, Frankrike och England. Månne Ryssland skulle ha blifvit så dygdigt, att det uppgifvit sin lystnad på dat helle? Eller männe det är mirdre Mr DA 0 mm OS Rh R Ar i et vh vn