dödsorsaken varit qväfning eller slag, hvilket sednare hustrun trodde, eftersom barnets ena sida var blå, kunde hon icke uppgifva; emellertid hade hon sjelf om natten sotvit mycket tungt till följd af os och deraf härrörande hufvudvärk. Det upplystes att barnet eljest varit friskt och väl vårdadt. — Hal:nstad den 16 Nov. Den 10 d:s, på eftermiddagen, beredde sig för mordbrand häktade Anders Jakob Bengtsson från Herle i Ljung socken tillfälle att vid Fastarps gästgifvargård rymma från fånggevaldigern P. Andersson i Arvidstorp, hvilken skulle inforsla honom, jemte tvenne andra fångar, till cellfängelset i Warberg. Mordet i Hessleholm, (Ur Kristianstadsbladet.) Kristianstad. Såsom vi förut omnämnt ledde den sednaste ransakningen med Morin till det resultat. att denne är oskyldig till mordet å niperhandlerskan Marie Lund. Utom de omstän igheter, som förekommo emot Morin under den föregående ransakningen, och hvilka, såsom vi anmärkte, verkligen voro egnade att kasta en stark skugga af brottslighet på henom, förefanns ännu ett skäl, som gjorde antagandet att han var banemannen ännu mera sannolikt, men som vi icke hade tillåtelse offentliggöra, emedan det då änvu icke blifvit framdraget till domstolens pröfning. Mamsell Lund hade nemligen haft stående på en hylla två vinbuteljer, emedan hon understundom brukade traktera sina kunder; det observerades att den ena af dessa buteljer moronen efter mordet var försvuenen. 1 den lada. jer Morin legat om natten, anträffades deremot i halmen följande dag en tömd vinbutelj. Hvilket antagande låg väl närmare till hands, än att den butelj, som blifvit tagen från mamsell Lund, var densamma som anträffades i ladan, och att denna upptäckt var en af de små omständigheter som understundom leda till det fullständiga afslöjandet af invecklade förbrytelser. Det har emellertid visat sig, att detta antagande, så sannolikt det än syntes, var förhastadt. Morin erkänner sig ha ditfört buteljen och likaledes att den är stulen, men den är icke tillgripen från mamsell Lund, utan från ett fruntimmer, som idkar värdshusrörelse i Hessleholm. Vittnesmålen voro afgörande till Morins fördel. Flickan Maria Wallberg var numera så långt ifrån säker på att Morin var en af de två karlar, hon sett hos mamsell Lund, att hon tvärtom med säkerhet förmenade sig kunna antaga, att så icke var förhållandet. Bestämdt intygade hon att den, som mest liknat Morin, hade haft en ljusgrå mössa. Morin hade hela dagen och aftonen varit iklädd den bruna mössa, han erhållit af skomakaren Berggren vid Långebro. Skomakaren Berggren vitsordade Morins upp: gifter, att natten till den 1 Okt. ha legat hos B. och af honom erhållit den mössa han innehade vid arresteringstillfället. Artilleristen J. Sandberg, från hvilken Morin under vistelsen i högvakten tillegnade sig den väsduk, å hvilken syntes spår efter blodfläckar. förklarade tillkomsten af blodfläckarnepå så sätt. att han stött sig på kindbenet och med näsduken aftorkat blodet. Artilleristen Per Österberg i Önestad intygade att Morin vistats hos honom från den 1 till den 3 Okt. kl. half 9 f. m. Betjeningen vid banan vittnade, att Morin varit synlig vid stationshuset kl. half2 eller 2 e. m. och vid pass kl. halt 3 e. m. kommit i artilleristen Göthes sällskap och jemte denne varit inne hos restauratrisen Persson till kl. 5 eller half 6. En qvart efter sista tågets ankomst den 3 var Morin vid lokomotivstallet, frågande efter logie och hänvisades till Turban . Hos torparen Nils Nilsson, hvars hus är belä et vester om Kärråkravägen, bultade Morin på dörren ungefär vid 9-tiden, tillkännagaf hvem han var samt erbjöd sig betala 25 öre, om han endast tilläts ligga på golivet. Han insläpptes dock icke, utan begaf sig till motsatta sidan af vägen och klappade på ett hus, uti hvilket bor en qvinna vid namn Anna Jönsdotter. Då han icke heller der insläpptes, begaf han sig åter i väg och anträflade muraren Blomberg, som anvisade honom sin svåger Turban oeh följde honom ett stycke på vagen till dennes bostad. Dit anlände han l. mellan 9 och 10 samt klappade på hos skräddaren Nilsson, boende i samma hus sdm Turban, hos hvilken han dock ieke insläpptes, oaktadt han var mycket envis och sade att han erhållit anvisning att vända sig till Turban. Enligt egen uppgift gick Morin derefter till stalJet och lade sig derstädes, hvarest han följande morgon kl. half 5 anträffades af Turban. Mo rin följde Tarban in i huset och erhöll kaffe, hvaretter han tvättade sig och borstade sina stöflar, utan att husfolket kunde upptäcka något som antydde att han föröfvat mordgerningen å m:ll Lund. Restauratören Persson, boende öster om banan, vittnade att han aftonen den 3 Okt. efter 10-ti varit stående ute på marken i nordostlig riktning från m:ll Lunds hus och då hört ett besynnerligt, två gånger upprepadt, ljud från en menniska, hvilket ljud tycktes komma från m:ll Lunds hus. fBSkomakaren Dahlgren hade vid samma tid sutti och arbetat i sitt nordost från m:ll Lunds bostad belägna hus och då tyckt sig förmärka ett enahanda ljud som Persson omtalat, dock hade han icke hört det mer än en gång. Båda befunno sig omkring 50 alnar från Lunds hus. Det terde böra anmärkas, att enligt läkareattesten mördaren fattat m:ll Lund om strupen och att ljudet, som dessa vittnen trott sig höra, sannolikt förorsakats af hennes bemödande att ropa om hjelp. ded anledning af hvad sålunda blifvit upplyst, fann sig åklagaren föranlåten afstå från åtalet emot Morin rörande mordet i Hessleholm. Deremot förklarades Morin saker för stöld hos E. Andersson i Hessleholm af en vinbutelj och för förskingring af gods från Göthe, och kommer Morin att forslas till Malmö, för att vid dervarande rådhusrätt undergå ransakning för stölden hos hr Kruse, hvarefter han återföres till Krstianstad, för att undergå ransakning för stölden från landstingsmännen.