Aftonbladet – 22 november 1864, sida 3

t nytt förbund i folkförtryck ytterligare mUt Preussen vid sig? Den tanke ligger just icke så aflägse,!, t Ryssland och Preussen i ett ögonblick, !. å vestmakterna vore oeniga — då bety-l: er gerantitraktater ingenting; Frankrike ch England hude också garauterat Slesvig contra quoscunque? — eller om den ena aj essa makter vore försvagad — Frankrike ex. genom en inre revolution eller under n ny Proj bourgeoist — att då Ryssland ch Preussen kunde bli ense om, alt Ryssnd hade lof att taga Finnmarken? Hvad ore då rimligare än att Ryssland i ett såant ögonblick sköt fram Danmark, måända lockande det med utsigten att återinna Skåne. Det skulle blifva den gamla fskyvärda ställningen, som det är Danmarks lora historiska brott att ha deltagit uti, lott med den skilnad, att Sverge-Norge kulle vara mycket svagare mot Ryssland, ådant det nu är, med en dansk-slesvigolsteinsk regering till sin underdåniga tjeare och Köpenhamn till anfallspunkt, än 5verge-Finland förut var mot det fordna Ryssland och Danmark-Norge. Det är insenting osannolikt, att Ryssland skulle vilja ifva en gläcksborgare Skåne, alldenstund Janmark dock vore en rysk vasallstat, och less styrkande alltså vore till Rysslands förlel, för att icke tala om eventuelt arf eller len goda grund man derigenom finge lagd ill ett nytt folkhat mellan danskar och svenskar. Det är ej heller något osannoikt, att en alltid mera tysk än dansk herig-konung skulle vilja föra sin krigsmakt not nationer, som för honom aldrig kunna blifva broderfolk. Det är slutligen ingening osannolikt, att den danska adeln, som ir hälften tysk och helt antisvensk, eller att officersslånd, som man utan tvifvel skall söka att fylla med så många onationella beståndsdelar som möjligt, med glädje skola understödja cen svensk-tiendtlig politik — och danska folket? — Ja, om vid den tiden funnes ett danskt folk, skulle det våndas under en sådan skam, men vara alldeles maktlöst under förtrycket österoch söderfrån. Farorna för Sverge-Norge skulle bli nåsot mindre, om Danmark blir stående allena, in under förutsättning af en personalunion. Det tyska inflytandet blir icke så omedelbart; nödvändigheten för Ryssland och Preussen alt verka i förening uti Danmark blir mindre; den materiella styrka, som Ryssland vid gifvet tillfälle kan kasta mot Sverge från Davmark, blir mindre. Men ihufvudsaken blir förhållandet enahanda: Danmark skall bli för svagt att motstå en tysk in vandring, som en frihetstiendtlig och antinationel regering gynnar. Det skall blifva för svagt att motstå de båda stormakternas förenade påtryckning, och det redan började dynastiska närmandet till czarerna skall mer och mer draga oss in i den ryska politikens garn. Allt kommer an på, alt det redan nu vid hofvet i Köpenhamn rådande ryska inflytandet blir brutet. Men det endu medlet såväl dertill som att undgå personalunionen, som står svenskarne och norrmännen till buds, är skandinavismen d. v. s. att alla som en man fatta och bekänna denna tanke, organisera sig att verka för den och derigenom skapa en styrka, som är tillräcklig att stödja de skandinaviska sträfvandena i Danmark: Det enda medel för danska folket alt undgå det sorgliga öde, som hotar det genom personalunionen och det lemlästade fäderneslandets framtida isolering, är återigen skandinavismen, d. v. s. att alla som en man räcka våra liktänkande bröder handen, alla som en uppgifva drömmen om ett särskildt, inbilladt, sjelfständigt Danmark, och samla alla sina krafter på att böja regeringen till en politik, som leder Danmark i en nära politisk förening med Sverge-Norge. Blir först folket ense härom, så skall äfven konungahuset finna sin räökning vid att gå denna sträfvan till mötes, och då — men också endast då — kan mar vänta bistånd af Fiankrike och tillmötes gående hos Tyskland för vår nationella hjertesak, för de danska slesvigarnes be frielse; ty för Frankrike, för Napoleon, för det civiliserade Europa, för de efter oaf. hängighet och frihet sträfvande nationerna — tyskarne inbegripne — är ett. särskild Danmark ingenting, men ett Skandinavier mycket, icke blott derför att Sverge-Norge i förening med Danpmark skall blifva mate rielt starkare emot Ryssland, utan också och isynnerhet, emedan Ryssland genom er sådan förening skall förlora en farlig verk ningspunkt och kastas tillbaka från Öster sjöns vestliga del. Låt oss slutligen tänkt på, att vi aldrig skola blifva i stånd at med vapenmakt befria våra bröder i Sles vig, att det blott kan ske derigenom art ty skarne hafva fördel af att ega dänska ra tionen till bundsförvandt; men vilkoret der för är, att vi utgöra en makt, något son vi blott kunna blifva i förening med sven skar och norrmän! Underrättelser från Danmark,