Aftonbladet – 21 oktober 1864, sida 2

Eref från Grekland, (Från en resande landsman.) Till Viktor! Under den tredje dagsresan, nu emellan Wallachiets och Bulgariens stränder, gick naturen åter ned till platthet. Atminstone var Wallachiets strand mestadels flack och steril. Här och der såg man tusentals storkar vid flodbrädden. Vi passerade bland annat Nikopolis, Sistov, Rustzuk, Gjurgewo (Gjurgju) och om qvällen de märkliga orterna Oltenitza och Silistria. Då vi om aftonen församlades kring lamporna, anmärkte en fransman, att i salongen talades tio språk, nemligen: Franska, engelska, tyska, italienska, ryska, polska, czechiska, serbiska, wallachiska, Turkiska ; hvartill kommo tre för tillfället obegagnade : grekiska, svenska och hollänska, som hvardera hade blott en representant. Samma qväll utbröt det andra sängkriget. ehuru icke ibland Amazonerna. Sju eller åtta oförskämda Wallacher, som stigit ombord i Gjurgewo, kastade ganska käckt undan andras saker och bemäkltigade sig igeplatsem Min unge vän Närnbergaren beklagade sig, att han blifvit helt plötsligt beröfvad sin bädd. Jag gick till salongstrappan och vinkade ät Profilen, hvilken genast lät sina landsmän förstå, att Demirbasch hade något att säga. Snart kommo muselmännen äfvensom andra personer af det konserverande partiet, och Wallacherna blefvo totaliter slagna, lyckligtvis så att ingen blef på platsen. De maste förmodligen sofva på däck eller möjligen i matsalongen, ehuru denna var temligen full förut. Men en Constantinopolitanare, (ej Turk) som redan gått till kojs, kunde hvarken med godo eller ondo, eller genom skeppsintendentens mellankomst förmås att vika för den egentlige rättsinnehafvaren, som var en preussare, På detta farvatten går det ofta summariskt till, och ordningen på det österrikiska Loydsällskapets ångbåtar är icke sådan som på de franska medelhafsbåtarne. Låtom oss fortsätta! En reslig Serbier, med energisk karakter och stark skäggstubb samt iklädd vida pomposer eller kjortelbyxor af blått kläde, kort jacka, rödt och gult skärp samt den der allmänt brukliga röda mössan (fez), frågade mig medelst teckenspråket, om han kunde få ställa 4 å 5 stolar bredvid min bädd, för att sålunda få en dräglig plats under tak. Jag lät honom förstå, att han gerna kunde inrätta sig efter önskan, hvarjemte jag erbjöd honom min resfilt. Denne och andra serbier hafva ingifvit mig den tanken att deras landsmän äro ett bätire folk än vissa andra, som bo nedåt Donau. Den 1 September före soluppgången landade vi i den lilla orten ÖCzernawoda, ett godt stycke ofvan om det ställe, der den breda och örika floden viker åt norr och emot Svarta hafvet bildar den halfö, som kallas Dobrudscha. Genom att från Czernawoda till hamnstaden Kustendje vid Svarta hafvet begagna en 2 timmars jernväg kan man förkorta sin ångbåtsresa tll Konstantinopel med 2 dagar. Här mötte vi turkiska myndigheter, och några tarfliga soldater med en hel vapensamling i bältet gingo och postade vid jernvägsstationen. Bland passagerarne hade vi från Nikopolis en pascha (en fiffig man i europeisk uniform, men fez), hvilken var ute på s. k. brödinspektion. Till honom buro soldaterna fram sina bullar och ville kyssa hans kläder, hvilket han dock af;) Se A. B. ner 244.