Aftonbladet – 3 augusti 1864, sida 3

Han hade bört ett buller i grannskapet, sade han, just som gästerna trädde in i huset, och hade besökt de närmaste posterna, der hans kamrater voro utställda, att förvissa sig om att de icke hude blifvit anfallna. Du mäste taga igen den förlorade tiden, anmärkte Placidus, i det han gjorde eu tecken åt slafvarne art fylla den nykomne gästens tallrick och cryckesbägare. Ju senare, ju varmare välkomst, ju tidigare, ju bättre unrättnimng! sde han leende, i det han för sig sjelt beslöt att greken under hela denna nutt skulle få stå i främsta ledet under hans egen omedelbara uppsigt. Och vid det rivgaste tecken till förräderi eller tvekan skulle han döda honom med sin egen hand. Fäktarues jättelika hunger började omsider blifva mättad. Den ena anrätiningen hade följt på den andra i en oupphörlig följd, och de hade angripit hvarje rätt med en otörminskad energi, som förvånade tjenarne, hvilka voro vana vid den skadude matlusten hos sådana nöjets dyrkare som deras husbonde. Äfven den sistnämnde — ehuru han gjorde en tapper ansträngning, eftersom han just stoltserude ölver sin förmåga att kunna äta och dricka — fann det omöjligt an hälla jemoa steg med sina gäster. Deras stora .ysiska kraft, ökad genom sträng och och daglig öfning, satte dem i stånd au förtära olantliga qvantiteter uten att erfara denna känsla af trötthet och öfvermältnad, söm ölverfaller mera svaga uaturer. På ssmma stt var det älven med vivet; Dylika män kunna tömma den ena pokaleuv efter dev andra och njuta sf ruset tvitvelaktiga lröjder utan att erföra några af dess obehag. Litet ivisk lutt, vågra mivutera rörblse; och deres hjeraor äro lilko gvulaj