Aftonbladet – 3 augusti 1864, sida 3

den i dag slutade parlamentssessionen ha från början till slut en viss likartad tråd ar mtresse Jöpt. Eiter ett tvatill treårig vapenstilleständ ba de om företrädet sin dande partierna mätt sin styrka i en komp. 1 hvilken det gällde en träga at nationel be tydelse. För första gången, efter det den uuvarande regeringen kom till styret, ha! hr Disraeli varit i ständ att angripa utrikesdepartementet på eu ställe, der dess politik vödvändigivis var opopulär, emedan det erkändt itke haft nägon irumgang. Hela sessionen litvades tid efter annan genom skärmytslingar eller hot med tiendwigheter. och inom en månad före prorogationen nädde den poltiska upphetsningen sim höjdpunkt i en eldig och grundlig debatt. Majoriteten, som ftörebygde parlumentets ögonblickligu upplösning, lemnade vittuesbörd snarare om brist på förtroende till oppositionens ledare än om en icke vacklande utillgitvenhet för lord Palmerstons stjerna. En regering, som beror af sina motständares svaghet, stär aldrig fast, och annulkundet af allmänt nya val, hvilkas resultat skall skarpare teckna partiernas ställning, får kanske motses med ulltredsställelse. Det ligger för öppen dag, att betydliga förändringar och modilikatio ner icke kunna läta länge vänta på sig. Lord Palmerstons personliga inflytande är ännu alltjemnt öfvervägande i underhuset; men Gladstones allunera tilltagande oro förräder den otålighet, hvarmed han motser det väntade artvet, och det är farligt för en ministere, om den alltför tydligt bygger på sin ehels popularitet. Lord Russell är för ögonblicket diskrediterad genom felslåendet ar de törda underhandlingarne i den dansktyska frågan, och det harlyckats sir George Greys motståndare att framkalla ett öfverdriivet intryck ar försagdheten och svaghejen i hans förvaltning såsom inrikes mini: ter, De kränkande nederlug som regerinven lidit i frågor af underordnad betydelse, ha bidragit att öka den svaghet, som de röjde. Parlamentets författbingsenhga su premati låter förena sig med ett försigtigt useende på en ministers auktoritet, hvilken nan ekänker förtroende. Om regeringen ned knapp nöd undgår ett tadelvotum för en underordnad kolonialjenstemans försende, kan man deraf draga den slutsatsen. ut den exekutiva makten är försatt i hvi ostånd. Möjligen blir nästa session vittne ill partidiseplinens återupplifvande: men så änge intet nytt parlament är församladt. unna alla politiska konjekturer icke vara iusnat än obestämda och osäkra? På en interpellarion i underhuset af Kingake rörende regeringens afsigt att er sänna erkehertig Maximilian såsom kejsare Mexiko, svarade understatssekreteraren 1 uirikes depariementer Layurd, att det var något svårt att voga förvissa sig om, hvil-; hen del al Mexiko som tör närvurande beivner sig i den nya mexikanska regeringens eller de iranska truppernas händer. Enligt ie sista underrättelser, som det lyckats hoom hopsamla, äro de franska trupperna 2 pesittning al hufvudstaden soemt ut Veru Uruz, Tumpico, Alvarado, Miusteilan, Lasuna de Termnos, San Juan Bapiista, Sisal, Jampeche och Puebla samt Ciokera Acapulco, Tuspan, Nantla och Tabasco. Den I Maj hude Juarez förskaffat sig fast föt il Monterey, och ätven Matamoras var vid den iden i mexikanarnes våld. Vidare upplysring i detta aiseende kunde han icke mediela. Man kunde knappt påstå, att någon egering i detta olyckbge land någonsin på nänga är varit i besiuning af hela repa sliken, De särskilda presidenterna hade på ista tiden sällan haft mer än bufvudstaden, Vera Cruz och ett par hamnar i eitt våld. Resten af republiken hade vanligen betunut sigiuppror. Hittills har man icke gerna sunnat vuderlåta av erkänna den regering, om för ögonblicket var i besittning af hufudstaden. Men nu var erkeheriig Maxi vilian för närvarande i besittning icke alleast af hutvudstaden, utan äfven af en beydlig del af landet. Engelska regeringen ade kontidentielt lätit fr uska kejsaren veta, tt när erkehertig Maximilian verkligen bennuer sig i Mexiko och tillkännogifvit för e europeiska makterna, att han öfvertagit egeringen, vore hon sinnad att råda henes M. att erkänna erkehertigen såsom kejare 1 Mexiko. Hon kunde icke gifva in;rpellanten den försäkran, att erkehertigen, man detta erkännande af kejsaren de fucto kelt, varit i stånd att lemna bevis, att större elen at Mexiko betinner sig i hans våld. ämnda lands egendomliga tillstånd är så eskafladt, att hon icke trodde, att det skall li erkehertigen möjligt att bevisa detta. : n mängd partigängare stå fortfarande uner vup n, ha bemäktigat sig ett eller unat distrikt och bibehälla det regeringen il trots. Eu tillstånd af anarki är följden äraf. Hon hoppades dock, att om erkeertig Maximihuas regering väl en gång litvn konstituerad, skall ställningen gestalts ) g bäure. I alla fall är det i britiska un ersåters intresse ganska önskligt, att il. Iexiko åtminstone någon regering de facto ones, hvilken är i besittning af hufvudstaen och några uf landets humnar. AMERIKA. oh Från Newyork gå underrättelserna till d. 5 Juli. Newyorks banker troddes kommu t öfvertaga det ar tinanssckreteraren Fes-! .ndens begärda lån på 50 millioner dollars. Det berättas, att rebellerna på virginiskaj. randen af Potomåc sfsändt jernbanståg ull UNASSuB, En den 1 Juli från Vicksburg afgången xpeditionskär under Slocum, hade den 5 amträngt ötver Pearl-River och en den 4 än Memphis aigången kuvallerikår hade renat sig med bonom. Man hade sig dock tet vidare bekant rörande denna expedion, söm tros så i samband med Conbys