trupper på Seabrook och Johns Island sam besatte dem utan motständ. Eiktidigt fram ryckte general Schimmelpfennig på James Island och intog ett der beläget fäste, mer drog sig dereiter åter tillbaka och förskan sade sig. Den 2 angrep ett från Morris Island afgånget detachement fästet Johnson, dock utan framgång. Unionisterna förlo rade 137 man under öfverste Hoyt, hvilka tillångatogos af fienden. Vigugaste underrättelsen från Potomachären är, att general Sheridan hade företagit ett nytt ströftåg, men man kände ej hvarthän. Uti Newyork rådde vid posternas afgäng en loj och nedtryckt sinnesstämning. Man hade med en förvånande likgiltighet mottagit de öfverdrifna ryktena om de faror, som hotade nordens hufvudstad i följd af inva sionen på Maryland, Man är utledsen vid det i längden utdragande kriget och börjar åter misströsta om möjligheten att kunna kufva resningen. Denna reaktion i tänkeitten uti den stora handelsstaden har framallats deraf, att Grai ts sednaste tälttåg icke genast medfört det storartade resultat hvarpå man vid hans första lysande framgångar gjorde sig räkning. Men en enda afgörande seger för unionens vapen skulle säkert på nytt lifva sinnena och göra slut på den misströstan som nu åter börjat infinna sig. Den 14 Juli hade på en vid Newyorks varf liggande ångare, John Potter, eld utbrutit och lagt i aska sä väl ångaren sjelf, som det 600 fot långa varfvet och en mängd der upplagdt gods. Förlusten uppskattas till omkring en million dollars. De i grannskapet liggande skeppen voro i stor fara, men ett starkt regn inträffade, hvarigenom eldens vidare spridning hämmades. Ätven uti Brooklyn hade en brand förstört flera magasinshus äfvensom en i hamnen liggande tysk brigg Cesar Helena hvars värde uppskattades till 25,000 dol ars. Den öfriga skaden var högst betylande.