Aftonbladet – 3 augusti 1864, sida 3

Förslaget till professionen i praktisk flesefi vid Upsala usiversitet. (Slut från gårdagsbl.) Vid förslagets uppsättande anförde -pr fessor Olivecrona följande YDet skulle ha vari tilltredsställbnde om jag tik stöd för mitt votum helt enkelt kunnat åberopa plulosophi:e theoretica protessorens yttrande tni filos. fakultetens protokoll vid kompetenstrågans afgdrande. Men detta yttrande. hvari ej mindre adjunkten Afzelii skritltställareverksamhet från: kännes värde än ock hans förtjenster i öfrigt såsom akademisk lärare reduceras till en obetydlighet. är sådant, att ett åberopande derat skull vara, aw helt och hållet underkänna de omd men. som filosofiska fakulteten törut, innan Proiessor Ribbing inträdde såsom ledamot. uttal samt att neka all betydelse åt de fördelaktiga vitsord, som lärde män i utlandet tilldetat adjunkten Atzelii äldre arbeten. — Jag har goda ski att hysa förtroende till hvad den filosofiska fakulteten förklarade åren 1837, 1840, 1842, 1844 och 1815: ty professorerna i filosofien den tiden egde utan tvitvel nog sakkännedom för att förlitligen kunna bedöma adjunkten Afzehi i gavarande skiitter. Hvad deriöre nu först vidkomme: Afzelii skriftställare-verksamhet 1eå det tillåtas mig att avföra, att fil. fakulteten, på sött protokollet för den 26 Okt. 1840 utvisar, fann adjunkten Afzelius, genot utgifvandet af sin lärobok i logiken, ha: med iramgång sökt gifva sin undervisning en allmännare gagnelighet; och att fakulteten, såsom protokollet för den 18 Okt. 1844 innehåller. tillstyrkte understöd af allmänna medel åt adjunkten Afzelius. för utgifvan det af fortsättningen at sitt arbete: Hegelska Filosofien. Historisk Framställning. på den grund: att adjunkten Afzelius för siu berömliga och nitiska bemödande att utbreda och lifva sin ve tenskaps studium och kännedom inom vårt fädernesland utan tvilvel förtjenade uppmuntran och understöd i stället för likgiltighet ; och att fakulteten ansåg: detta omdöme vara en välförtjent bekräftelse på det bifall, kvarmed adjunkten Afzelius såsom författare i sin vetenskap gjort sia känd. Så har den filos. fakulteten vid föregående tillfällen yttrat sig om adjunkten Afzelii äldre arbeten, som med ett cum laude approbatur blifvit bedömda för författandet och med laudatur för försvaret. Dessa yttranden stå i den skarpaste kontrast emot den af professor Ribbing nu uttalade generella förkastelsedomen. Om också emot ett af adjunkten Afzelii arbeten anmiirkningar al den art. som professor Ribbing antyder, skulle kunna göras, kan jag dock icke finna det riktigt att af sådan anledning nu frånkänna författarens alla öfriga skrifter det verkliga värde, som filos. takulteten förut, och bland dess ledamöter äfven kildt professor Boström (se prot. för sistimnde dag). tillagt dem. Det bör ej lemnas oanmärkt att adjunkten Afzelii vetenskapliga arbeten icke hafva förblifvit okända för den lärda verlden i utlandet, utan tvärtom hafva flere bland dem ansetts förtjenta af att anmälas i vetenskapliga tidskrifter, Så t.ex. har adjunkten Afzelii första specimen: Dissertatio Aiistotelicam summi boni nationem xponens bhivit anmäldt af prof. Klotz s Jahrbächer fir Philologi und Pedagogik (B. SXVIh Ip. 85. Likaså har hans andra specimen Ari stotelis de imputatione actionum doctrine bli vit anmäldt icke blott af Klotz i nyss adskritt (B. KXXLUI hh, Ip. 416—17) utan äfrer i prof. Michelet uti Berliner Jahrbicher (1847 hr 31); och utgifvaren at Hegels Geschichte der Philosophie har ansett sig böra uti en under texsan bifogad not hänvisa till denna adjunkten Afzelii skritt i fråga om Aristotelis Imputationsiä ra; och ätvenledes har hans Historiska fram ställmng at Hegelska filosofien erhållit en gan ska utförlig och erkännande anmälan i Berliner fahrbicker. Endast såsom ett prof på beskaftenheten af de omdömen. som af fullt kompetente ärde män blifvit uttalade om adjunkten Afzeli vetenskapliga verksamhet och till en upplysande emtörelse med protessor Ribbings atguna total omdöme om adjunkten Aizelii hela vetenskapliga verksamhet, vill jag här anföra hvad protessor K lots yttrar om Atzelii forsta vetenskapliga atrandling. som han utgaf redan 1837 såsom spe simen för en docentur: Diese Abhandlung hat loch die Autgabe gemacht Aristoteles von dem vorwuite des Empirismus, der man ihm gewohnielv gemacht hat, zu remigen und löst. zunächst loch Hegels Vorgange, ihre Autgåbe so geschich ind bindig, dass gewiss jeder Verehrer des Aritoteles diese Schrut nicht unbefriedigt aus der! Tand legen wird. zumal da sie. vorziglieh in den inter dem Texte begegeben Anme nanclie grändlicke Erorterungen